Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35 Herbert Spencer.
dess fullkomning i alla riktningar, utan känna ett rastlöst
kraf att stämpla andra med vår personlighet och på ett eller
annat sätt underlägga oss dem". En annan skulle med skäl
fråga: hvad är väl att göra med sådana? och kanske svara:
"taga dem sådana de äro och så småningom förbättra dem".
Men Spencer har tänkt sig människorna utan forntid, utan
ärfda anlag och föreställningar, utan olikheter i afseende på
egenskaper, lynne, önskningar och behof — men alla ett slags
normalmänniskor besjälade af samma hans stora mål och
ifriga hvar för sig att skaffa sig medel att uppnå detta mål
genom att vara "bra djur". Och härmed äro vi inne på
förf:s framställning af just dessa vigtiga frågor: hvilket är
uppfostrans högsta mål? och hvilka äro medlen för detta måls
ernående?
Förf. har besvarat dessa frågor med att framställa svaret
på en annan, hvilken utgör titeln på bokens första kapitel,
nämligen: "Hvad slags kunskap eger det högsta värdet?"
Redan denna fråga är ju en utkastad stridshandske,
om hvilken den allra lifligaste strid torde utspinna sig mellan
dem, som tänka däröfver. Vi undvika att taga upp denna
strid med att förklara, att öfverskriften i förhållande till förf:s
ståndpunkt och kapitlets innehåll är alltför allmän, att den
snart nog befinnes liktydig med: hvad slags kunskap härför
vårt materiela lif under jordvandringen det högsta värdet och
förtjänar till följd däraf att genom uppfostran och
undervisning meddelas vår ungdom?"
Uppfostrans högsta mål är nämligen enligt Spencer "ett
fullkomligt lefverne", som närmare förklaras med "hur
kroppen skall vårdas, hur själen bör behandlas, hur vi skola sköta
våra affärer, hur barnen böra uppfostras, hur en medborgare
skall uppföra sig, hur man skall draga fördel — på lediga
stunder — af de anledningar till sällhet, hvilka naturen
bereder oss". Och medlet till detta mål är en uppfostran, som
utgör en fullkomlig förberedelse i de riktningar, som afse
detsamma, och det enda förnuftiga sätt att bedöma en
uppfostringsplan blir att bedöma, i hvad mån den bereder till de
slag af verksamhet, hvilka utgöra det mänskliga lifvet, och
hvilka intaga följande naturliga ordningsföljd:
1. "Den verksamhet, som omedelbart syftar till
själf-bevarelse; 2. Den verksamhet, som, genom att tillförsäkra
sig lifvets nödtorft, medelbart syftar till själfbevarelse; 3.
Den v., som till sitt ändamål har barnens uppfostran och
tukt; 4. Den v. som omfattar bevarandet af rätta sociala
och politiska förhållanden och 5. Den likartade v., som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
