Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77 Kritiker och reformförslag i skolfrågor.
I detta fall skulle man dels komma att sakna tillfälle att
anställa någon pålitlig jämförelse mellan det gamla och det
nya systemet, dels skulle, äfven i fall det senare befunnes i
högsta grad otillfredsställande, en återgång till det gamla
likväl blifva omöjlig, enär vid första förslag om en sådan
åtgärd agitatorer ej skulle komma att saknas, som skulle
uppskrämma allmänheten med ropet om reaktion, ett
slagord, som sällan förfelar att göra en magisk verkan på
massorna. Och äfven om en förändring skulle till själfva sin
princip vara särdeles ändamålsenlig, plägar det dock vid
till-lämpningen visa sig, att modifikationer i ett eller annat
af-s eende äro af nöden, hvarför det är af största vigt att genom
försök i mindre skala skaffa sig erfarenhet, innan man
skrider till mera omfattande reformer. För vinnande af en sådan
erfarenhet föreslår Quisque, att man bör upprätta dels friskolor
under själfrådande rektorer, dels friklasser under själfrådande
klasslärare. Vi hafva något svårt att bilda oss en föreställning
om, hur en dylik anordning skulle taga sig ut i praktiken. Vi
vilja först taga i betraktande de föreslagna friklasserna.
Meningen kan väl ej vara någon annan än den, att en lärare, som
kände sig kallad till reformatorisk verksamhet, skulle få sig en
särskild klass anvisad, där han kunde tillämpa sina idéer. Men
då meningen, såsom Quisque säger, icke är att lappa på det
gamla, utan att skapa något riktigt nytt och "ursprungsfriskt",
så vore det naturligtvis nödvändigt, att denne lärare finge
sköta sin "friklass" från dess första intagande i skolan till
dess utgång, och då en enda lärare ej gärna kan undervisa
en klass i alla ämnen, åtminstone icke på det högre stadiet,
så måste denne lärare få makt att fullständigt själfrådigt
förfoga öfver skolans alla lärarekrafter. Men en sådan
anordning, som lämnade en lärare rätt att använda de öfriga
lärarne för att sätta i verket en undervisningsplan, som
måhända ej gillades af någon_ annan än själfve upphofsmannen,
vore ju rent af orimlig. Äfven andra svårigheter skulle
snart uppstå. Huru skulle man t. ex. förfara, om några
lärjungar i klassen närmast före "friklassen" ej kunde följa
med sina kamrater, utan måste lämnas qvar? Icke kunde de
upptagas i "friklassen", som undervisats efter helt och
hållet olika plan. De finge väl således resa till annat läroverk,
om de ville fortsätta sina studier. Och om några
medlemmar af "friklassen" blefve efter sina kamrater, hur skulle
man förfara med dem? De kunde ej sattas som qvarsittare
i närmast följande klass, då deras ståndpunkt i afseende på
studier vore alldeles skiljaktig från deras nya kamraters, ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
