Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221’ Staten och undervisningsverket.
dels mindre rätt, alldenstund de söktes mycket af
bondsöner, dels mindre klokt, emedan tiden ej var mogen för
riktig insigt i bildningens betydelse och i allmänhet icke
kände så mycket behof af den latinska lektyr, som erbjöds af
lektiemästaren. Följden häraf hotade ock att blifva
stadsskolornas fullkomliga ruin. Denna ville man dock icke till
något pris. Därför måste man uppgifva den beträdda vägen
och gjorde det dess hällre som ett nytt i den tidens ögon
mycket tvingande motiv tillkom, för hvilket vi strax skola
redogöra.
Denna tid och långt senare betraktades läraresysslorna
öfver hufvud taget som exspektansposter för prestsysslor.
Undervisningsarbetet var prestgöra, det ansågs som en
synnerligen gocl förberedelse för presterliga värf, det syntes äfven
för tungt för att en man skulle kunna längre än ett
decennium fullfölja det med framgång. Skolfreqvensen hade
visserligen ökats och det i ansenlig grad, men fortfarande synes
det mest hafva varit fattigmans barn i skolan. Understödet
kunde icke få försvinna. Som dock socknegången funnits
medföra åtskilliga och för öfrigt tämligen genomskinliga
olägenheter, införde Gustaf Adolf i dess ställe en allmän
undervisningsskatt, de s. k. djäknepengarne. Socknegången
upp-lifvades dock snart nog. Allt detta för
ämbetsmannabild-ningen, d. v. s. i hufvudsak för prestdaning, ty för andra
statstjänare, åtminstone de lägre, erfordrades få kunskaper
andra än de genom praxis inhämtade; för de högre utgjorde
utländska resor jämte privatinformation lärdomsskolan.
Jämsides med dessa skolor hade emellertid en annan
skol-institution uppstått. Redan i slutet af femtonhundratalet
hade man börjat inse fördelen, att icke säga nödvändigheten
däraf, att ett visst kunskapsmått inhämtades äfven för det
enskilda och medborgerliga lifvets kraf. Följden häraf blef
uppkomsten af skrifvareskolor här och där i städerna. Som
dessa dock närmast tillgodosågo ett individual- eller
kommunal-behof, öfverlämnades deras underhåll åt de respektive
föräldrarne och kommunerna. Temporärt fixerade staten sin
ställning till dem i stadgan om städernas administration af
anno 1619. Där föreskrifves uttryckligen, att de köpstäder,
som råd och ämne hafva, skulle upprätta goda räkneskolor
och finge sedermera ingen brukas för köpman, den där icke
lärt riktigt umgås med sin köpmannabok. Så skedde ock
veterligen på ej så få ställen. För uppehället vardt det
närmast föräldrarne som fingo sörja, med någon ringa hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
