Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229’ Staten och undervisningsverket.
ett visst bidrag, städerna torde ej finnas ovilliga att
understödja en så god sak, hvaraf de och deras barn skördade
största fördelen. All ungdom borde betala en viss
qvartals-afgift som löneökningsmedel. Det vore måhända nyttigt,
säger han, om all undervisning i de särskilda läroanstalterna
betalades och endast åt de fattige lämnades kostnadsfritt. I
Svensk Litteraturtidning för 1813 framstälde så Geijer en
granskning af detta senare förslag. Hans åsigter torde i
korthet kunna sammanföras sålunda: Staten skulle enligt
projektet upprätta och underhålla läroanstalter både för dem,
som behöfva vetenskaplig bildning och för dem, som gå ut i
lifvet direkte ur skolan. Men endast de förre har staten att
skaffa med, ty endast de äro arbetare omedelbart för
gemensamt väl. Näringsidkaren sträfvar först och sist för sin egen
fördel; kan statens äfven komma fram som produkt, är detta något
som han alls icke afsåg. Staten bör därför omedelbart blott
bilda den offentliga klassen och endast medelbart genom den
de öfrige. Annat vore omöjligt, ty staten kan icke
tillhandahålla offentliga anstalter för alla enskildes särskilda behof.
Det skulle varda en ändlös brokighet. Att dylikt skulle vara
en orättvisa, är nonsens, ty då de lägre samhällsklasserna
blott vilja vetenskapens resultat, har staten gjort nog, då
den dragit försorg om tillvaron af en lärdt bildad klass som kan
i tal och skrift redogöra för dessa. För de särskilda yrkena
är industrien själf den bästa skolan. Annars skulle behöfvas
skolor för hvar särskild näringsgren och sådant vore både
onödigt och omöjligt. Detta gäller specielt om handtverkare
och fabriksidkare. Åkerbrukaren och bergsmannen lära
praktiskt bäst sina yrken och handlanden förvärfvar sig nog af
sig själf den alimänna bildning, som är för honom af vigt.
Att dessa Geijers åsigter förhärliga det bestående, är
genomskinligt, men de äro af vigt som insegel på den tidens
konservatives resonnementssätt.
Vi hafva således tre åsigter jämsides: stat, kommun
och föräldrar arbeta tillsammans för inpräglande af kunskap
hos den växande ungdomen; staten sörjer för all bildning
med undantag af speciel yrkesbildning, äfven då det gäller
högre dylik; staten bör endast sörja för lärd bildning.
Men snart framstiger ännu en annan, som varder mer
betydelsefull, äfvensom mer vid. Den undervisningskomité,
som 1812 tillsattes för att förbereda en ny skolordning,
fast-stälde som grundsats för sitt sträfvande, att hvarje
medborgare hade rätt att fordra af staten tillfälle till den
uppfostran, han för sitt blifvande yrke eller för utvecklingen af sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
