Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269 Adolf Billmanson, Elektriciteten.
undervisning, åtminstone sedan åtskilliga misstag och oegentligheter
blifvit rättade.
Vi hafva nämligen funnit ett och annat dylikt i boken,
hvarpå vi vilja gifva några exempel:
Bland synnerligen goda elektricitetsledare anger förf.
träkol, fastän det är bekant, att det just på grund af sin dåliga
ledningsförmåga ej kan användas, t. ex. i Bunsens stapel eller
såsom kolspetsar vid åstadkommande af elektriskt ljus. Däremot
uppgifves luft, torr eller fuktig, såsom nästan oledare, fastän
det år väl bekant, att elektriska experiments misslyckande
vanligen beror på att fuktig luft är ledare. Förf. säger äfven själf
längre fram, att luftens ledningsförmåga ökas med fuktighetsgraden.
Sid. 7 säger förf, att om ett elektroskop är laddadt med
negativ elektricitet, och man sedan berör dess knopp med en
negativt elektrisk kropp, så ökas guldbladens utslag, hvilket
naturligen ej är riktigt, enär det beror på deras resp.
potentialer, åtminstone om kroppen är en ledare.
Ett synnerligen oegentligt och vilseledande uttryck
förekommer på sid. 9. Det lyder: "Jordens attraktionskraft
meddelar massan hos en gramvigt i Paris på en sekund en
acceleration lika g eller 981 centimeter, dess storlek är således i Paris
981 kraftenheter". Detta uttryck kritiserar naturligen sig själft,
det är just ett godt exempel på huru man väl bör akta sig att
uttrycka sig inför sina lärjungar, ehuru väl vetenskapsmän
emellan dylika kunna användas och förstås.
Figuren sid. 71 utmärker krafterna på ett sätt, som aldrig
är brukligt, och som icke synes oss hafva någon fördel framför
det vanliga.
Sid. 75 uppgifvas de magnetiska perturbationerna vid åska,
norrsken o. d. vara täta men små. Man kan nu mena olika
saker med att perturbationer äro "små", men nog kan hvarje
magnetisk observator intyga, att de äro mer än tillräckliga för att
helt och hållet bringa nålen ur synfältet på en kikare, som är
afsedd att observera de dagliga förändringarna.
Här må äfven ett egendomligt och för nybegynnare måhända
vilseledande tryckfel rättas: Sid. 30 rad. 6 nedifrån står nämligen:
r = Oo r -=z OO
v =f(R‡ r)-2 dr; däraf V = Jhvadan
r =s o r = O
hvilket bör vara
r = 00 r = 00
V=f(B + ,) 2 är; däraf V=— I hvadan V= -f
r =x= o r =c o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
