- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Tjuguandra årgången. 1886 /
265

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pedagogiska iakttagelser och erfarenlietsrön. 265

låta höra rätta tonen, i stället för själfverksamt — jämförelsevis
taget — ljudande människoröster — (se härom Cleve, s. 224 ff.)

Till läran om frågor och svar hör äfven det af förf, s. 222 ff.
behandlade spörsmålet, huruvida svärm höra hafva formen af
fullständiga satser. Villigt erkänna vi betydelsen af dylika svar,
men skulle dock icke vilja, i likhet med förf., göra dem till sed
på skolans lägre stadier, måhända dock under de allra första åren.
Lektionen får genom så formerade svar något enformigt, som
tröttar, och faller lätt in i det mekaniska. Däremot måste
läraren noga hålla på, att svaret tillsamman med frågan kan bilda
en fullständig och riktig sats, så att, ifall det fordras, denna kan
utsägas af den svarande. Alltför vanligt är, att man låter
obestämda svar passera, t. ex. en bisats med att, såsom ett slags
definition, eller en temporal sådan med då eller när i
motsvarande användning m. m., som den erfarne läraren anser för oting
ocli beifrar, om han icke förslappats. Att varna för elliptiska
frågor eller sådana, där blott en ringa ifyllning i en så godt
som färdig sats behöfves, t. ex. "Leonidas stupade vid ..." eller,
ännu värre, ifall svaret ej vill komma och läraren blir otålig . . .
"vid Ther" .... skulle vara obehöfligt om ej erfarenheten lärde,
att äfven dylikt han förekomma. Valfrågor, där lärjungen har
att gissa sig till ett enkelt ja. nej, (eller ännu sämre: jo) äro
också betänkliga, men förnimmas stundom till ocli med vid prof,
t. ex. "ville konungen gå in på fordringen?" eller något dylikt.
I ett eller annat fall kunna de dock brukas såsom inledning till
en följande fråga.

Mycket skulle visserligen kunna tilläggas rörande frågor och
svar, men vi skola inskränka oss att betona vigten däraf, att
svaren rätt behandlas, särskildt därutinnan, att läraren ej må
mer eller mindre tanklöst eftersäga dem. Yi hafva redan
anmärkt, att ett upprepande från lärjungarnes sida är önskvärdt i
och för inskärpning och öfning i det riktiga. Däremot gör ett
eftersägande från lärarens sida långt ifrån nytta, utan snarare
skada. Och i allmänhet må läraren alcta sig för att tala mer
än oundgängligt han vara, t. ex. när föredragsformen begagnas.
Mycken tid går genom onödigt talande förlorad. Och tiden har
ett oskattbart värde, ej minst under en lektion. En ovan lärare
känner sig stundom orolig, huru han skall kunna uppfylla hela
timmen med sin undervisning, medan däremot den erfarne känner
sig orolig, huru timmen skall räcka till för allt och rätt kunna
fördelas på förhör, undervisning och förberedelse, hvarför han ock
om ej väggur finnes i rummet, lägger sin klocka framför sig i
ändamål att på de särskilda delarne behörigt utproportionera tiden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:34:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1886/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free