Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
483 Professor E. Tegnér mot; Kättstafningssällskapet.
En ortografisk lag har icke något berättigande i och för
sig, den bör upprätthållas endast så vidt den eger kraft att
befordra skriftens ändamål; skulle den i någon punkt visa sig
hinderlig och oändamålsenlig, har den förlorat sin befogenhet och
bör brytas. Detta gäller naturligtvis också samhörighetslagen.
En väl ordnad skrift bör vara lätt att skrifva, lätt att
afläsa och lätt att uppfatta. Nu ligger samhörighetslagens värde
däri, att den bereder ökad lätthet att med hvarandra associera
likartade begrepp, eller med andra ord, den gör skriften lättare
att uppfatta. Denna stora fördel får dock icke köpas med ökad
svårighet i andra afseenden. Därför har P. T. också till fromma
för den låsande gjort ett mycket viktigt undantag från lagen:
sekundära bildningar behålla primärelementets stafning, där detta
Tean slce utan att förleda den läsande till ett felaktigt uttal.
Hvad P. T. däremot alldeles glömt, är att äfven tillgodose den
skrifvandes bekvämlighet. Skulle lagens iakttagande på något
område bevisligen gifva anledning till ständigt återkommande
felskrifning, bör den icke — blott på grund af dess teoretiska
berättigande och för principens skull — "med doktrinär
ensidighet" fasthållas, ty då gör den mera skada än gagn. Ett sådant
fall är, efter hvad en lång erfarenhet lärt oss, just neutrum af
adjektiv och particip på -d, och därför bör också denna
grammatiska kategori undantagas från samhörighetslagens maktområde.
Det är tänkbart, att fall kunna gifvas, då den läsandes
och den skrifvandes intressen komma i kollision med hvarandra,
och då tillhör det naturligtvis don ortografiske lagstiftaren att
skipa rätt dem emellan och tillse, hvilkendera man bör se till
godo på den andres bekostnad. Med afseende på dessa neutra
bör valet icke bli svårt. Fördelen af en ändring af dt till ttär,
hvad den skrifvande beträffar, påtaglig; för den läsande åter
höidet, såvidt jag kan förstå, icke bli svårare att i sammanhängande
skrift associera t. ex. gott, stött, vigt, kallat med god, stödd,
vigd, kallad än att inse sammanhanget mellan ett, mitt, det,
kristet, taget med en, min, den, kristen, tagen; någon svårighet
härvidlag vet jag mig aldrig ha bört omtalas. *)
"Hvarför teckna vi — samma ljud än med sj, än med skj, än
med stj, sch, ch, g, j o. s. v.? Hvarför skrifva engelsmännen
Hugh, hue, you, yew, ewe och uttala alla dessa ord ju? Hvarför
gifva fransmännen åt sammanställningen af de fyra bokstäfverna
e, a, u, x ljudet af en femte? — Det är öfverallt samma tyrann,
*) Not vid korrekturläsningen: Den grafiska skillnaden mellan
supinum och partic. pass. neutr. har i dessa dagar fått ännu en afgjord
fiende i J. A. Aurén i hans nyligen utkomna skrift om Supinum aktivum
och neutrum av participium patsivum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
