Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
Professor E. Tegnér mot; Kättstafningssällskapet.
teckning än räck." Likaså är det icke frekvensen af v- och
j-typerna, som gör dem till normaltecken för v- och j-ljuden, utan
den omständigheten, att de, i motsats mot f och g, aldrig
beteckna annat än v- och j-ljud; v och j skulle anses som
normaltyper, äfven om deras frekvens vore mindre än f- och ^-tecknens.
Hvad det "otroligt hänsynslösa" vidkommer, må, sanningen
likmätigt, framhållas, att granskaren principiclt försvarar en "ännu
större hänsynslöshet", då han som en fullt rationell lösning af
denna gordiska knut rekommenderar strykaudet af d-tecknet ur
vår bokstafsrad, å-ljudets betecknande med o och införandet af
to eller o för ö-ljudet.
Med hjälp af Lyttkens Wulffs ordlistor kan man nämligen
lätt öfvertyga sig om att, om denna utväg i en framtid anlitades,
ett större antal ord skulle ändra utseende, än om sällskapets
förslag genomfördes (i hvilket afseende P. T. i N. O. s. 79 finner
sällskapets förhoppningar "naiva").
En annan, oundviklig olägenhet vore, att en massa ord
under en lång öfvergångsperiod skulle erbjuda rikliga tillfällen
till felläsning, t. ex. loge, mon, tog, bogen, otta, lotsa, gro, ro,
so, Mo, tro, ho, hor, hor, snor, svor, fora, mord, slcola,
stol, sola, don, lon, hof, log, loda, os, böle, leole, olca, bot,
not, sot, böta; det skulle icke bli så lätt att bryta gamla
ingrodda vanor och i dessa och dylika ord vid afläsningen insätta
det å-ljud, som det nya systemet fordrade. Sällskapets förslag
åter vållar ingen tvetydighet, det aflägsnar tvärtom några
maske-radfigurer, som nu finnas i vår skrift, nämligen lofva, son, hof,
lof och bord.
Talet om att vår skrift genom ett flitigare bruk af å skulle
skilja sig från do andra europeiska språken klingar kanske i
mångens öra mycket bra, men är i själfva verket blott en vacker
fras. Ingen af å-tecknets angripare har hittills mäktat
framdraga en enda olägenhet, som däraf skulle blifva följden; ingen
har gittat anföra skäl, hvarför å, som dock på senare tid börjat
användas af många både danska och norska författare (se Möbius,
Dänische Formenlehre s. 12, Aars, Retskrivningsregler til
skole-brug s. 9 samt Björnsons ocli Ibscns skrifter), skall förföljas
och motarbetas som en för vårt språk allt annat än hedrande
kuriositet, när det med å fullkomligt analoga ä, okändt i alla
andra europeiska språk utom tyskan, finskan och lapskan,
omhuldas och får ökad tjänstgöring.
Bra eget är det ock att höra en person, som af detta skäl
är afvogt stämd mot å, principielt förorda ett nytt, eget tecken
för s/e-ljudet, ett dito för </e-ljudet samt det isl. o eller grek. a>
för ö-ljudet, alltsammans typer, som äro lika litet europeiska som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
