Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Professor E. Tegnér mot Rättstafningssällskapet. 491
å; livad särskildt «> angår, som äfven förordas af
Leffler-Lun-dell-Schivarte, lär väl icke dess klassiska börd kunna skydda
vårt språk från att inom den moderna europeiska språkkonserten,
isynnerhet våra af P. T. favoriserade systerspråk, få ett mycket
barbariskt tycke, för hvilket likheten med nygrekiskan skulle
bjuda oss blott ringa tröst.
Till sist må erkännas, att den lösning af å-frågan, som
P. T. teoretiskt gillar, onekligt är fullt rationel och därför värd
allt det moraliska understöd den kan få, men den hvilar vida
mindre på det beståendes botten än sällskapets förslag; den
kräfver en vida våldsammare omstörtning än detta och går stick
i -staf mot vårt stafsätts historiska utveckling, som låtit o så
småningom utträngas af å och icke tvärtom.
Stafningarna lagåm, någångång få stå för P. T:s räkning.
Sällskapet har iclce föreslagit å-tecknet för obetonade stafvelser,
och denna uraktlåtenhet kan icke rättvisligen läggas det till last
såsom ett svek mot egna grundsatser. Ty sällskapet har aldrig
gjort konsekvensen såsom sådan till sin princip; det liar yrkat
på konsekvens, endast när sådan liaft praktisk betydelse, och
angripit inkonsekvensen endast när denna motverkat skriftens
ändamål och försvårat dess inlärande eller afläsning. När
sällskapet yrkat på å, utom i obetonade stafvelser, bör man
respektera detta undantag, så länge man ej kan bevisa dess opraktiskhet,
hvarpå sällskapet tillsvidare icke tror.
Det är emellertid blott i teorien, som P. T. vill reformera
å-väsendet, i praktiken inskränker han sig till ett förslag att
förenkla reglerna för å- och o-tecknens användning i särskilda fall
(N. O. s. 80).
I samband därmed gläder sig granskaren öfver att vi "närma
oss den dag, då vi skola skriva ordet sova efter samma norm
som gåva11, (N. O. s. 81 *), men vill dock ej tillstyrka denna
ändring nu af undfallenhet för deras tycke, som skilja mellan två
slags långa å-ljud. Det hjälper således ej, att dessa svenskar*
utgöra en mycket svag minoritet, att de sinsemellan äro oense i
fråga om detta ljuds område, att ljudet själft är så gestaltlöst,
att det af en och samma erkändt framstående ljudfysiolog inom
loppet af ett år blifvit bestämdt på 2 olika sätt; det hjälper ej
häller, att dess nuvarande beteckning är tvetydig (se ofvan) och
mycket svår att lära, äfven för dem som själfva ega ljudet i fråga;
får P. T:s skola sin vilja fram, fa vi väl streta med 2 å-typer,
sålänge någon kan uppletas, som kan och vill åberopa ett
"noggrannt uttal" som skyddsvärn för denna olycksaliga dualism.
*) Det väcker en visa förvåning att se sådana uttalanden af en
person, som i själ och hjärta är en fiende till å-tecknet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
