Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om Herman Perthes förslag till en reformerad latinundervisning (H. B.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 Oin Hermann Perthes förslag till latinundervisning.
häri förefinnes i de högre klasserna. Tvärt om gör man där
snart den erfarenheten, att den omförmälda ordöfverflyttningen är
den förherskande, att förmågan att öfverskåda satsen brister, så
att början är glömd, innan man hunnit slutet o. s. v. Och skulle
icke vidare användningen af tryckta svenska exempel ha någon
del i så många lärjungars oförmåga att behålla i minnet en enkel
sats under den korta stund, som fordras för öfversättningen till
latin? Hvarje lärare vet, hurusom många ynglingar äfven i de
högre klasserna, då man föresäger dem en fras till öfversättning,
på latin återgifva ett eller annat ord och sedan fråga: hur var
svenskan?. Ny upprepning af satsen, återigen ett par ord, och
så ny fråga. Utan tvifvel skalle detta förhållande bättras, om,
som Perthes vill, lärjungarna från början, i stället för att hafva
orden för ögonen, tvungos att behålla tanken i minnet. Och
därjämte skulle vägen banas för en öfversättning till värkligt
idiomatiskt latin; ty det är tanken, som skall öfversättas, icke de
enskilda orden.
Äfven då det gäller öfversättning från latin, kan man
observera denna benägenhet att låta det enskilda ordet draga till
sig en oskäligt stor uppmärksamhet på det helas bekostnad. Detta
framträder i synnerhet vid kursivläsning. Finnes i satsen ett
enda obekant ord, bortskymmer detta ofta för lärjungen hela
satsens innehåll och paralyserar hans kombinationsförmåga, så att
han först genom att få betydelsen af läraren blir fri att börja
försöka förstå satsens andemening.
En sådan förlägenhet inför ett obekant ord har lärjungen
icke alltid haft. Då han var sysselsatt med att lära sitt
modersmål, behöfde han intet lexikon för att på jämförelsevis kort tid
lära ett större antal ord än han någonsin lär sig på ett annat
språk. Många af dessa ord kunde han visserligen få veta af
andra genom att fråga: hvad är det? eller hur heter det? Men
det största antalet har han dock själf kommit underfund med
genom att höra dem i sådant sammanhang med andra redan
bekanta ord, att han däraf kunnat gissa sig till deras betydelse.
Och delta har varit honom möjligt, därför att han hört tankar
och föreställningar, icke enstaka ord. Var något af orden nytt,
så erhöll det redan därigenom att det ingick under en
föreställning en viss färg, som sedan, då det möttes i andra
kombinationer, blef allt mera bestämd.
Huru skall nu denna inneboende förmåga komma till sin
rätt äfven vid latinläsning? För att jag skall kunna öfversatta
en mening från ett främmande språk är det icke nog, att jag
känner betydelsen på hvarje enskildt ord; jag måste äfven förstå
deras sammanhang och däraf betingade betydelseskiftningar. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
