Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om medljudets dubbelskrifning. Svar till I. A. Lyttkens (V. Sjögren) - S. Wägner, Filosofiens historia (J. Borelius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om medljudets dubbelskrifning.
39
skrifning mycket nära med det nuvarande bruket, så att blott
några få ändringar på sidan fordras för att göra regeln
fullkomligt gällande. Om därtill kommer, att denna regel utgör en
förnuftig kompromiss mellan språkvetenskapliga grundprinciper i
de fall, då dessa råka i strid, så torde den af mig föreslagna
regeln ha företräde framför herr L:s utsägbarhetsregel, som tar
så öfvervägande hänsyn till tydligheten, att dess fullkomliga
genomförande ej af herr L. kan påyrkas. Att herr L:s regel
grundar sig på fonetiska lagar bevisar ej dess riktighet, ty det är
säkert, att en fullkomligt fonetisk skrift är obekväm. Dessutom
är den fullkomliga öfverensstämmelsen af herr L:s regel med
ljudlagarna omtvistad. Att medljudets längd ej är lika hörbar i
folk och kust som i tall och vass gäller möjligen för fonetici
till facket men säkert icke för andra. Och det fins fackmän i
ljudlära, som säga, att man kan tvista i oändlighet, om
medlju-det är långt i snabb o. s. v. Dock ha vi en annan ännu
viktigare invändning: det är ej så mycket det olika uttalet af
med-ljudet, man behöfver beteckna som det olika uttalet af själfljudet.
Uttalet af själfljudet är lika" i rast och vass och tydligen
annorlunda än i ras och vas. Som herr L:s utsägbarhetsregel
allenast befattar sig med uttalet af medljudet, är dess värde ur
fonetisk synpunkt tvifvelaktigt.
V. Sjögren.
S. Wägner. Filosoflens historia i sammandrag.
Första delen, första häftet (filosofien till och med Aristoteles),
204 sid. oktav. Lund, Ph. Lindstedt, 1886.
I betraktande af den stora vikt, som kännedomen af
filosofiens historia eger för studiet af filosofien i allmänhet, måste det
anses såsom en brist, att vårt land hittills har saknat en för
nybörjaren fullt lämplig lärobok i nyssnämda ämne. Scliröders
"handbok i filosofiens historia" bär visserligen prägeln af
grundlig forskning, men lider af en viss tyngd i framställningen, soui,
framför allt i betraktande af dess vidlyftighet, gör den svårläst;
den torde för öfrigt nu mera vara tämligen sällsynt och"" sträcker
sig dessutom icke längre än till Spinoza. Orubbes värk, som
innehålles i första bandet af hans samlade skrifter, har däremot
förtjänsten af ett klart och lättfattligt framställningssätt; men
dels afhandlar den egentligen endast den praktiska filosofiens
historia, dels torde lättfattligheten i viss mån vara vunnen på
bekostnad af innehållets koncentration. Båda dessa värk äro
dessutom författade fore utgifvandet af den andra, egentligen
epokgörande, upplagan af Zellers Philosophie der Griechen—Grubbes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
