Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om medljudets dubbelskrifning. Svar till I. A. Lyttkens (V. Sjögren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Om medljudets dubbelskrifning. 38
lig att lära. Alltså undersöka vi, hvilka bokstäfver bilda stora
grupper, eller hur ofta en bokstaf förekommer i slutet af ord
efter själfljud. På de sidor, där jag räknat efter, har pr
trycksida n förekommit i slutet af ord 26 gånger, b 24 gånger, r 22
gånger, k 14 gånger, m 13 gånger, 1 9,4 gånger, s 2 gånger
o. s. v. Det är klart, att endast n, t, r, k, m, 1, böra
ifrågasättas att bilda särskilda grupper.
De mycket vanliga orden en, den, han, man, an, än, in,
men, sin skulle kunna utbrytas till en särskild grupp. Då blir
den återstående n-gruppen 2 på sidan. Den gruppen blir för
liten att utgöra en själfständig grupp, utan hör medljudet i denna
grupp tecknas så, att lättlärd heten tillgodoses. Det är så, att
om man i 11 fall af 12 skrifver det långa n ljudet enkelt, så
är man benägen att skrifva det enkelt äfven i det tolfte fallet.
Och det blir i alla hänseenden den lättaste regeln.
De mera vanliga orden som, om och dem kunde bilda en
särskild grupp. Men då gäller om de återstående orden till
ifrågavarande m-grupp detsamma som nämdes om n-ljudet.
Ur k-gruppen bör och utbrytas och få sin särskilda stafning
Den återstående gruppen 1,9 på sidan följer bekvämligast den
allmänna regeln.
K ljudet skall följa den allmänna regeln, ty r är långt
endast i ett mindre antal ord, då det står i slutet.
Långt t-ljud bör dubbelskrifvas i slutet af ord, ty på 10
ord sådana som hatt, blott komma 8,5 ord sådana som fat, sot.
Långt 1-ljud torde äfven böra följa den allmänna regeln,
ehuru pä 10 sådana ord som häll, ]cail ej komma fler än 3,5
sådana ord som tal, söl.
Den brist på öfverensstämmelse mellan den af mig föreslagna
principiela regeln och det rådande bruket, som herr L. trott följa
af en närmare undersökning, har sålunda icke visat sig.
Slutligen några ord om medljudets dubbelskrifning framför
böjningsändelser. Är det så, att erfarenheten säger, att det faller
af sig själft att stafva skepps med 2 p och bygd med 2 g,
därför att lärjungarna lätt inse samhörigheten med skepp ocli
bygg, så bör det långa medljudet dubbelskrifvas framför
böjningsändelser. Men är det så, att samhörigheten här ej är mycket
lättare att se, än samhörigheten mellan kalladt och kallad, så
fordrar den af mig föreslagna principiela regeln medljudets
en-kelskrifning. Herr L:s regel fordrar enkelskrifning i hvilket fall
som hälst; hvarför är då herr L. så angelägen om
dubbelskrifning?
Såvida mina statistiska siffror äro riktiga, öfverensstämmer
den af mig föreslagna principiela regeln för medljudets dubbel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
