Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om välskrifningsundervisningen (A. R. A.) - I. Påhlmanska metoden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om välskrifningsundervisningen. 62
från två principer eller grundformer, den raka linien och
half-ovalen, hvilka vid användningen "förädlas" och sammanfattas efter
bestämda lagar, så att bokstafsbildningen sker genom att
sammanfoga ett större eller mindre antal af dessa grundformer i
bestämd längd och riktning. Längden bestämmes medelst
boh-stafsmått, som hvardera utgöra en sjättedel af stora alfabetets
höjd, och riktningen med ledning af ett rombiskt gradnät, där
hvarje rombs sida utgör ett bokstafsmått.
Härigenom kommer lärjungen icke endast att kopiera
förskriftens bokstäfver, utan han måste också uppfatta de allmänna
regler och principer, som ligga till grund för de antagna
bok-stafsformerna, och vid bildandet af dessa former medvetet
till-lämpa de principer, på hvilka systemet är bygdt.
Det lios nybörjaren mycket vanliga hopträngandet af
bokstäfver och ord är också enligt denna metod förebygdt, genom
att ett bestämdt afstånd af två bokstafsmått finnes emellan hvarje
bokstaf i ett ord, och ett afstånd af fyra bokstafsmått mellan
hvarje ord.
Klart är dock, att i allmänna läroverkens lägsta klasser
lärjungarne ännu äro i den ålder och förståndsutveckling, att det
teoretiska måste stå rätt mycket tillbaka för den rent praktiska
förmågan eller färdigheten att efterbilda de antagna
bokstafs-typerna.
En stor svårighet vid användandet af den Påhlmanska
metoden vid välskrifningsundervisningen i de allmänna läroverken
är utan tvifvel den, att i andra och tredje klasserna blott en
timme och i första klassen två timmar i veckan äro anslagna till
denna undervisning, hvilket gör, att mycket, som genomgås den
ena lektionen, är glömdt vid den nästföljande, hvartill kommer
den omständigheten, som är ganska beaktansvärd, att lärjungarna
vid all annan skrifning utom välskrifningslektionerna gärna skrifva
på sitt gamla sätt, och det slarfvigare, då de däri icke under
lärares särskilda tillsyn få någon öfning. Däremot bör ingendära
af dessa två svårigheter knnna förekomma vid en
sammanhängande undervisningskurs, som är afsedd att slutas på ett par
veckor, såsom vanligen sker vid undervisning efter den metoden.
Oaktadt allt detta kan det icke nekas, att en jämförelse
mellan de profskrifningar, som gjordes vid höstterminens början 1885
och vårterminens slut 1886, visade ett förvånande resultat med
afseende på stilarnas förändring och ett ganska godt sådant äfven
med afseende å dess beskaffenhet, ehuru en dylik jämförelse gjord
i A-afdelningarna, där en annan skrifmetod, den Funckska,
användts, tillkännagaf en mera öfvad och skönare stil..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
