Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - J. af Silléns uppsatser »Om formel bildning» och »Om minneslexor» (Ad. Meyer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. af Silléns båda uppsatser: "Om formel
bildning" och "Om minneslexor".
Ofvannämda båda uppsatser kunna utgöra exempel på, huru
tvänne uppsatser så att säga forrnelt kunna vara mycket lika,
synas begagna sig af ungefär samma bevisningsgrunder, men i
själfva verket den ena vara klar och bindande, men den andra
något ihålig.
Vi skola försöka uppvisa, huru förf. i sin senare uppsats, i
Pedagogisk tidskrifts oktoberhäfte, i själfva verket blifvit de
principer otrogen, som ban uppstälde i samma tidskrifts marshäfte,
och detta fastän det vid en ytlig betraktelse ser ut, som om
han begagnade ungefär samma argument.
I den förra uppsatsen kan förf:s resonnemang sammanfattas
på ungefär följande sätt: Klagomålet öfver att skolbildningen är
för mycket formel är obefogadt, ty med en formel bildning kan
man ej mena annat än en sådan, som icke direkt inlär
något, som sedan i lifvet ofta behöfver användas, utan tvärtom
inskränker sig till att nedlägga spår, som sedan i högre eller
lägre grad komma till användning vid alla eller åtminstone en
stor grupp af de färdigheter, som sedermera i lifvet behöfvas; och
just nedläggande af sådana spår, det vill säga en formel
uppöf-ning af färdigheterna, måste vara undervisningens hufvudsyfte, enär
vi ju ej kunna inlära allt, som i lifvet kan blifva af vikt, "då
vi icke veta, hvilka faror våra ben få att löpa undan för".
När efter att hafva yttrat sig på detta, utan tvifvel
fullkomligt riktiga, sätt, förf. skall öfvergå till bedömandet af
min-neslexors värde som bildningsmedel, så liade man väl i första
rummet väntat sig att få höra, i hvad mån sådana kunna anses
formell bildande. Men i dess ställe påminner förf. oss "till en
början" om den ytterst triviala sanningen, att det i många * fall
är bra att kunna en sak mekaniskt; och livad värre är, detta "till
en början" innefattar allt som härom säges: någon utredning om,
huruvida minneslexor äro af beskaffenhet att förbereda för
inlärandet af annat än just det, hvarom de handla, finnes icke annat
än antydningsvis framkastadt, eller rättare: inan torde få anse,
att författaren rent af med nej besvarar denna fråga, ty då han
fäster uppmärksamheten på den omständigheter, att en lärjunge,
efter att hafva inpluggat böjningen af "amo", äfven kan konjugera
"probo", så säger han, att detta beror på att det förra ej blott
var en ren minneslexa, utan tydde på att den äfven i viss mån
var begripen.
* Förf. säger egendomligt nog "alla".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
