Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - J. af Silléns uppsatser »Om formel bildning» och »Om minneslexor» (Ad. Meyer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Om formel bildning" oeh "Om minneslexor." 66
1) minne och förstånd äro icke två fientliga makter, af
hvilka den ena vinner på den andras förlust, utan förståndet
uppväxer på minnets mark (se utförligare själfva uppsatsen); och
2) det är omöjligt icke blott för barnen att begripa de saker,
som de nu faktiskt få lära sig i skolan, utan äfven att på något
tänkbart sätt ställa undervisningen så, att barnen ej få läsa annat
än hvad de kunna begripa: barnen förstå egentligen lika litet af en
geometrisk sats som af en grammatisk rabbellexa, de bibringa blott
genom sitt starka minne sina lärare den falska föreställningen att
de begripa den förra.
Den förra af dessa satser är naturligtvis fullkomligt riktig
och skulle förträffligt kunna användas mot den som påstod, att
hvarje inpräntande af minnessaker vore för förståndsutvecklingen
förderfligt, men däremot förlorar den helt och hållet sin nddmot
den som blott säger, att, om förståndsutveckling — den formela
bildningen — är hufvudmålet, så bidraga minneslexor blott obetydligt
eller intet därtill, under det att annan undervisning kan för
densamma medföra mera gagn. Då förståndet ju redan har en vid
mark af erfarenhet att växa i, så torde det vara nyttigare att på
densamma anlägga den växt, förståndet, som skall drifvas upp, än
att för detta ändamål i barnets själ anlägga en helt ny
utfyll-ning: minneslexor.
Hvad det senare argumentet beträifar, så synes det helt och
hållet stöda sig på ett erfarenhetsrön, som förf. har gjort inom
undervisningen uti de resonnerande vetenskaperna, och då hr Sillens
erfarenhet i detta fall ju möjligen kan vara rikhaltigare än min,
så skulle jag icke våga uppträda med ett motsatt påstående, om
jag ej visste mig hafva bakom mig hela den delen af vår
lärarekår, som särskildt egnat sig åt undervisningen i dessa ämnen:
eller tror värkligen hr S., att någon enda af de lärare, som
undervisa t. ex. i åskådningslära, skulle vara belåten med sitt arbete,
om han ej egde medel att öfvertyga sig om att det ej är blott
en minneslexa, när hans lärjungar veta, att kuben har 12 kanter
8 hörn o. s. v., eller att i våra dagar någon, som
undervisar i Euklides, finnes, hvilken ej har säkra medel att afgöra,
huruvida lärjungarna lara sig bokstäfverna utantill eller icke begagna
några sådana medel? Eller är det värkligen lir S:s öfvertygelse,
att af alla de otaliga algebraiska och geometriska problem, som
lärjungarna i våra skolor uppgifva sig hafva löst, intet enda
värkligen är uttaget af dem själfva ? Om så är, då kan hr S.
hafva rätt, men i motsatt fall torde det få anses bevisadt, att det
ej är omöjligt att bibringa lärjungarna på alla stadier i våra
läroverk en viss förståndskunskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
