Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Bör slöjdundervisning införas i de allm. lärovärken? (Vr)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om slöjdundervisning i de allmänna läroverken. 72
icke hafva tänkt sig ligga däri, att lärjungen framdeles skulle
samtidigt och efter omständigheterna kunna göra användning af den
duglighet, som andlig eller kroppslig undervisning kan medföra.
Vinsten i sådant afseende blefve alltid ringa och knappast
nämnvärd. Så väl det andliga som det kroppsliga arbetet fordrar sin man
för sig ocli medgifver svårligen sambruk, om beaktansvärda
frukter skola inhöstas. Den egentliga fördelen uti ifrågavarande
hänseende tänka vi böra sökas däri, att man genom tidigt meddelad
undervisning i slöjd skulle snarare och säkrare kunna inse, till
hvilket slag af verksamhet anlag och håg bestämma en yngling,
äfvensom att öfvergången till kroppsarbete för honom
underlättades, om han genom missförstånd om sin kallelse beträdt en bana,
hvarest intellektuel sysselsättning vore hufvudsak. Att ynglingar
ofta komma att beredas för och inträda på en bana, för hvilken
de äro mindre lämpliga, lär väl svårligen kunna förekommas, mon
minst tordo härtill bidraga bristen på kännedom om deras
naturliga begåfning, isynnerhet om målsmän härvid ville akta på
lärarnas omdömen. Förnämsta orsakerna till omförmälda misstag
torde vara att finna i det inflytande, som utöfvas af
lefnadsställning, okonomiska förhållanden och — kanske icke minst — fåfänga,
till följd hvaraf ynglingar, oaktadt målsmäns bättre vetande och
i strid med egen håg, tvingas in på lefnadsbanor, för hvilka de
ej äro passande. Äfven om slöjdundervisning finge burskap inom
läroverken, är det att befara, att föga vore vunnet till utrönande
af lärjungarnas naturliga anlag och till förekommande af
liknande misstag. Det ligger i sakens egen beskaffenhet, att nämda
undervisning endast kan meddelas i ett fåtal af de mångfaldiga
sysselsättningar, som äro föremål för kroppslig verksamhet. Hvad
säkerhet eller sannolikhet fins väl då, att lärjungen just skall
träffa på den sysselsättning, som anstår honom bäst? Då
undervisningen inom läroverken i slöjd, såsom i annat, endast kan
omfatta de första elementerna, hvad borgar för, att lärjungen
sedan kan uppnå den skicklighet, hvars förvärfvande skulle
berättiga hänsyns tagande till hans "särskilda fallenhet"?
Man invände ej härvid, att den andliga undervisningen ej är
beräknad på att frambringa endast utmärktheter samt att
därför ett dylikt anspråk på slöjdundervisningen vore obefogadt.
Utmärktheter fordra vi ock ingalunda såsom alster af den, men
väl att den skall grundlägga och förmedla en högre grad af
skicklighet, om den skall försvara sitt inträde på ett område, dit
den ej hör. De båda slagen af undervisning äro dessutom olika
stälda jämväl i det hänseendet, att den andliga är allmän, ej
åsyftar något särskildt yrke, utan själsförmögenheternas stärkande
och utbildande, så att de må i en framtid vara tjänstbara i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
