Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från afgångsexamen vårterminen 1886 - Grunderna för bedömandet af en regents storhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från afgångsexamen vårterminen 1886.
En och annan gång hafva skriftliga prof aflagda för
afgångsexamen, dels uppsatser på modersmålet dels latinska
öfversättningsprof, intagits i denna tidskrift. Meningen
därmed liar icke varit att framlägga det bästa i sitt slag, som
under en examensperiod producerats — vi ha naturligtvis ej
varit i tillfälle att anställa någon därför behöflig jämförelse
— utan meningen har blott varit att dels visa hvad
abiturienter kunna åstadkomma, dels gifva en föreställning 0111
lmru dylika arbeten af vederbörande lärare bedömas. Vi
gå nu att meddela två sådana prof från nämde examen v.-t.
1886, aflagda vid olika lärovärk, det första i ordningen
vits-ordadt såsom Berömligt, det andra såsom Med utmärkt
beröm godkändt.
Grunderna för bedömandet af en regents storhet.
Vid bedömandet af mänsklig storhet i allmänhet och en
regents i synnerhet liar man under olika tidehvarf utgått från
olika grunder. I gamla tiden var det hufvudsakligen det krigiska
modet och den fysiska kraften, som ansågos ega värde. Denna
åskådning fortlefde äfven under medeltiden och t. o. m. in i nyare
tider ; men dessutom började man nu lägga vikt vid
statsmannaegenskaperna, sådana nämligen, man den tiden uppfattade <lem.
Den diplomatiska slugheten skattades nu synnerligen liögt. Dessa
åsikter brötos först af "upplysningsfilosoferna". Enligt deras
mening borde man vid bedömandet af en regents förtjänster använda
samma måttstock som för andra människors, d. v. s.: undersöka,
huruvida deras lif varit fläckfritt, och om de med sin sträfvan
afsett att gagna andra eller blott sig själfva. Visserligen kom
sedan romantiken med sin hjälte- och snilledyrkan och framstälde
läran om tvänne slags uioral, en för höga andar, en annan för
lägre; men i våra dagar torde dock den åsikten åter vara
kommen till heders, att for fursten likasom för dagakarlen samma väg
leder till förvärfvandet af ett godt minne, om än den förres
värk-ningskrets är betydligt mera omfattande.
Af de många värksamhetsfält, på hvilka en regent kan
nedlägga sina mödor, må vi främst taga i betraktande krigsväsendet.
Äfven om man i princip förkastar kriget, såsom varande
mänsklighetens gissel, förnämsta hindret för allt sundt
framåtskridande och för all värklig samfundslycka, så måste man dock
foga sig i omständigheterna, sådana de äro; för den skull är det
af ej ringa vikt och värde att hafva till ledare af landets krigs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
