Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - J. A. Aurén. Supinum aktivum och neutrum av participium passivum (Nils Pallin)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
Supinum ocli participium passivum. 206
egendomlig stam. Tvärt om är denna stamform strängt utpräglad.
Om man således mot förf:s åsikt måste medgifva, att de svenska
passiva participierna värkligen hafva en egen stamform, så
återstår att tillse, huruvida icke också den hos dem af förf. bemärkta
andra bristen får maka åt sig. Enligt förf:s åsikt skulle deras
stam icke blott icke vara för dem själfva egendomlig utan icke
ens vara framför ändelser oföränderlig. Och exempel på den
anmärkta föränderligheten finner förf. i hvarje svenskt passivt
participium. "Det pass. participets neutrum", säger förf., "bildas
aldrig i uttalet och endast undantagsvis i skriften av desä
maskulina form genom tillägg av ändelsen t för neutrum, och hos
de starka verberna bildas icke ens pluralformerna genom tillägg
till partis stamform av den för plur. egna ändelsen. Den för mask.
av part. egna formen blir vid bildandet av neutr. antingen
oförändrad, såsom i ltöpt, mött, fäst; eller blir stammens
slutkonsonant, när den är d, stum framför det för neutrum avsedda t,
såsom i pryd-t, vänd-t; eller ock utbytes i uttalet den mask.
ändelsen mot en för neutr. avsedd och på t slutande, såsom i
tal-ad, n. tal-at; lär-d, n. lär-1; tro-dd, n. tro-tt; tag-en, n.
tag-eV. Att neutr. stundom företer en med mask. lika form
beror af ofvan nämda allmänna lagar för språkljuds uttalbarhet.
På samma sätt som part. pass. Jcöpt, mött, fäst uppvisa ock adj.
brant, mätt, fast lika former för mask. ocb neutr.; men icke
faller det någon språkkarl in att däri finna stöd för ett så
underligt antagande som att adj. sakna en framför ändelser
oföränderlig stam ! Att d framför t icke märkes i uttalet beror
därpå, att talapparaten blott med mycken svårighet skulle kunna
i samma artikulationsform utan vokalt mellanrum fylla munhålan
först med tonande och sedan med tonlös luft. På samma sätt
som i part. pass. prydd, vänd, talad, lärd blir slutkonsonanten
äfven i adj, fadd, blind, sinnad, värd stum framför det neutrala
t. Att i de starka part. pass. mask.-ändelsen -en vid
pluralböjningen förlorar sitt e är ju alldeles identiskt med
adj.-böjningen (part. tagen, taget, tagna; adj. trogen, troget, trogna)
och bevisar väl icke för svenska part. annan stamföränderlighet
än exemplet nzerbrocli(e)ner’’ för tyskaW Att således de
svenska pass. part:nas stammar icke äro framför ändelser mera
föränderliga än de svenska adjektivens, och att föränderligheten hos
båda beror af för allt slags svensk ordbildning bindande lagar,
torde härmed få anses uppvisadt. Och den argumentation förf.
användt till motbevis mot ett eventuelt förslag att betrakta
passiva participierna så som afledda ord synes hafva i det
väsentliga fallit till marken. Men äfven om förf:s argumentation i
denna syftning icke är användbar, torde det dock, som ofvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
