Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ett par ord om latinskrifning i skolan (C.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett par ord om latinskrifning i skolan.
Ingen tid har högre än den närvarande uppskattat
språkstudiernas betydelse i vetenskapligt och pedagogiskt
hänseende. Vår tid är öfvertygad, att språket icke mindre än
något annat mänskligt eger och är vardt att ega sin egen
vetenskap; hon erkänner ock, att denna vetenskaps
föremål icke är blott språkets logiska sida eller de för alla språk
gemensamma tankeformenia, utan äfven den fonetiska sidan
af språken. Framförallt fasthåller hon, att
språkvetenskapen är ett historiskt studium, som betraktar sitt föremål i
dess mångfald och utveckling och däri söker icke blott
formernas växling och tankens skiftande uttryck, utan ock
vittnesbörd om den mänskliga kulturens utveckling och folkens
förgreningar och inbördes beröringar. Vår tid gifver ock
studiet af främmande språk, oafsedt deras användning i
lifvet, ett stort rum i all högre undervisning vid sidan af
matematiken och naturvetenskapen, därför, att, lika litet som
i dessa, lärjungen där kan mottaga kunskapen bearbetad
utifrån eller genom att blott följa med en läroboks eller en
lärares tankegång, utan måste genom själfständig iakttagelse
och eftertanke förvärfva kunskapsmaterialet. Men på
samma gång är vår tid, mer än någon föregående, osäker och
oenig, då det gäller att bestämma särskildt de gamla
språkens plats i den lärda skolan.
I äldre tider studerade man latin såsom den enda
nyckeln till vetenskapens salar. Vid början af förra
århundradet talade man i den skandinaviska norden främmande
lefvande språk mera än nu och läste dem, där man
öfverhufvud läste något, icke mindre, men de betraktades alla som
"favelle volgari"; den lärdes språk var latin.
Hver Månd, som faaet Lærdom med Kløgt i Förbund,
Latin paa Papiiret kun malte.
Med Damerne fransk ocli tysk med sin Hund,
Kun Dansk med sin Tjener han talte.
Så beskrifver en dansk författare förhållandet i
Danmark före Holbergs tid; hos oss var det icke annorlunda.
Skolundervisningen gick därför förnämligast ut på att lära
att läsa och skrifva latin. Denna förmåga räknades
företrädesvis för vetenskaplig underbyggnad och ju tidigare den-
Fedagogisk Tidskrift.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
