Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ett par ord om latinskrifning i skolan (C.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
Ett par ord om .latinskrifning i skolan.
na kunde förvärfvas, desto bättre; desto tidigare kunde
ynglingen komma, från latinet till vetenskaperna, men i
allmänhet gick denna öfvergång långsamt nog. Linné
beklagar i sin skånska resa från 1749 (pag. 69), att i vårt land
mången läser blott latin i 12 år och likväl icke kan skrifva
en rad god latin. Under önskan, att någon genväg till
målet kunde finnas, omtalar han, att en doktor Retzius från
sitt åttonde år fått latinundervisning enligt följande
studii-plan af ingen mindre än biskop Rydelius: Första året
inlärdes blott latinska glosor; andra året utestängdes lärjungen
från allt samtal utom på latin; tredje året läste "han
Cicero, Curtius och Barclajus (!) och talade latin som en
elo-quentiæ professor". I denna berättelse uttalar sig tidens
fasta tro på latinets absoluta nödvändighet, men icke för
forntidens skull eller såsom humanistiskt bildningsmedel, utan
såsom form för ett främmande innehåll och detta utan
väsentligt afseende på formens renhet. Så länge forntiden
själf och de gamla vetenskaperna voro tidens förnämsta
stu-diiföremål och så länge de reala vetenskaperna hade de
gamle författarne till sin förebild eller rent af från dem
hämtade sitt innehåll, förblef det lärda språket klassisk, antik
latin, men sedan den nya vetenskapen blifvit själfständig
och hans syftning öfvervägande real, blef också latinet
modernt eller olatinskt; — rococo’n kom i stället för
renais-sancen. Latinet glömde Latium och lefde förklädt som
tjänarinna åt de nyttiga vetenskaperna. Karaktäristiskt är i
detta hänseende det förhållande, som under förra seklet
egde rum viel Lunds universitet, där den latinska lärostolen
någon tid innehades af en naturforskare, som skref
ekonomiska afhandlingar och förut innehaft den ekonomiska
professionen. Å andra sidan hade under upplysningstiden,
för hvilken skilnaden mellan antikt och modernt i djupare
mening icke fanns, studiet af den klassiska forntiden
förlorat sin karaktär af ett filologiskt-språkligt studium och
betraktade den gamla litteraturen ensamt ur stoffmässig
synpunkt. Holberg var någon tid eloquentiæ romanæ
professor ocli egde utan fråga beläsenhet i latinsk och
grekisk litteratur som få, men äldre samtida funno med skäl
hans latin föga rent och han hade lika liten respekt för den
språkliga och antikvariska filologien som för logiken eller
den metafysiska teologien; om allt detta finnas särskildt i
Niels Kliim mångfaldiga vittnesbörd. I den riktning, som
Holberg och andra upplysningstidens heroer angifvit,
fortgick det adertonde seklet allt längre och det syntes blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
