Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ett par ord om latinskrifning i skolan (C.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 Ett par ord om .latinskrifning i skolan.
svenskar; vi tro, att så är fallet vid lärovärken.
Visserligen läser man i Ny svensk tidskrift 1886 h. 10 s. 585 ff.,
att den s. k. stilsvenskan skulle vara ett språk, som eljes icke
skrifves här i landet, men äfven med den största aktning
för författarens ord kunna vi därmed icke anse det stränga
omdömet bevisadt. Beträffande sakinnehållet i dessa temata
klandrar man, att det nästan alltid rör sig kring forntida
personer och förhållanden men aldrig kring något modernt
eller fosterländskt. Det är svårt att förstå, i hvilken mån
denna omständighet kan minska uppsatsens användbarhet för
sitt ändamål och för det andra synes det helt naturligt, att
man för latinsk skrifning väljer antikt innehåll, liksom de
franska stiltemata vanligen röra sig kring fransk historia ocli
fransmän, såsom Henri IV och Turenne och Napoleon I, de
engelska åter ha engelskt innehåll o. s. v. På detta sätt
närmar sig öfningen mest till den direkta reproduktionen af
delvis lästa texter, som mången med skäl vill sätta.i stället för
skriföfningen. Nomina propria höra t. ex. utan tvifvel
med till skriföfningar, men det är minst sagdt obehagligt
att se moderna namn i latinsk skrift, vare sig Thor eller
Frigg eller Hammarberg eller AVy Bromander, latiniserade
eller icke latiniserade. Intet språk kan strängt taget, utan
att bli barbariskt, i skolan., användas utöfver de gränser, det
egt i lit och värklighet. Äfven en österländsk filolog måste
i någon mån förstå att reproducera det språk, han studerar,
men ingen kan begära, att han på sanskrit eller arabiska
skall kunna behandla frågan om tullskydd och frihandel eller
andra rent moderna ämnen.
Hurudant bör latinet vara i latinska temata? Härpå
kan endast ett förnuftigt svar gifvas: Man bör eftersträfva
grammatiskt och lexikaliskt korrekt latin, sådant som det
finnes lios de prosaförfattare, som läsas i skolan. Detta
gäller mutatis mutandis för alla skolspråk och uppgiften bör
gälla för latinet, därför att den han göras gällande. Det
heter 1. c. p. 584: "Man torde nu för tiden vara ense om,
att det latin, som med iakttagande af vår latinska
grammatiks regler åstadkommes, hvarken är en viss tids eller
en viss författares språk utan ett konstrueradt normalspråk;
inför hvilket alla romerska skriftställare helt säkert skulle
finna sig mycket främmande". Sådant lcan latinet vara,
men att det måste så vara, har aldrig förut någon
sakkunnig medgifvit. Ingen lär förneka, om han eljes kan bilda
sig ett omdöme om saken, hvilken förvisso icke hör under
den allmänna rösträttens dom, att det antika latinet är af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
