Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ett par ord om latinskrifning i skolan (C.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249 Ett par ord om .latinskrifning i skolan.
redor än i gamla tiden flitiga ynglingar med sämre. Den
gyllene tid, då man skref latin efter Sjögrens gamla
lexikon ocli ingen grammatik, är för öfrigt långt aflägsen; för
40 år sedan hade man, åtminstone då skolans bibliotek togs
till hjälp — vid det lärovärk, jag besökt, skedde all
temaskrif-ning å lärorummen — nästan lika stor och omständlig arsenal
som nu, och ingen tänkte på att inskränka rätten till dess
begagnande, utan läraren såg med nöje både grammatik och
lexika och synonymik och antibarbarus i skolynglingens
händer, väl begripande, att sådana hjälpredor äro af nytta vid
läsningen af ett språk, så väl som vid skrifningen, och att
de rätt begagnade föra till författarne och icke från dem.
Det kan ha något skäl att vid pro/skrifning inskränka
bruket af hjälpredan, men vid öfningama gäller det att lära
sig att begagna den, och det är en stor olycka, om
öfningama betraktas såsom varande till blott för afgångsprofvets
skull. Men om dessa skriftliga öfningar äro ett bepröfvadt
medel att grundligt lära ett språk, livars studium man icke
vill kasta bort, så är vår ungdom icke att beklaga därför
att den får skrifva latin och har hjälpredor, som lätta
denna öfning, men snarare vår tid, om hon prisar det gamla,
som hon dock icke vill eller kan få tillbaka, men icke
förstår att göra sig dess fördelar till godo i en med nya
förhållanden enlig form.
Den anmärkningen att genom inskränkning af
skriföfningarna tid kunde vinnas för noggrann läsning af
författarne och särskildt för studium af forntidens kultur och
samhällslif, förtjänar i ocli för sig allt afseende. Men
hufvudsyftet med ett filologiskt studium af form och innehåll i den
gamla litteraturen är att göra lärjungen mogen för ett
själfständigt, på språklig insikt grundadt bruk af denna, och om
skrifningen förer honom närmare detta mål, häfdar den sin
plats i undervisningen bättre än en blott på historisk väg
vunnen kunskap om forntiden, som väl kan öka intresset,
men icke i samma mån förmågan att studera författarne.
Om däremot latinskrifningen såsom oeftergifligt vilkor för
muntlig afgångsexamen vållar, att man i skolans öfversta
klasser lägger för liten vikt vid läsningen och det lästas
innehåll, och öfningen sålunda motvärkar det, som lion borde
befordra, torde man kunna återställa jämvikten därigenom,
att det skriftliga profvet bedönimes i sammanhang med det
muntliga ocli med ett betyg. Så skedde i den gamla tiden,
det vill säga, ännu för 36 år sedan ocli hufvudsaken beror
dock icke på de för alla lika minimiprofvens stränghet utan
på öfningens ändamålsenliga inrättning i själfva
undervisningspraktiken. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
