Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Edvard Lidforss, Fransk språklära (E. Münchmeyer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edvard Lidforss, Fransk språklära i sammandrag. 327
bättre än Fransk språklära i sammandrag af V. Edvard Lidforss.
Det är en mycket god skolbok, och om jag här nedan låter följa
några smärre anmärkningar och förslag till ändringar, så är det
ej för att i ringaste mån söka nedsätta bokens värde, utan blott
för att dels påpeka för den ärade förf. de smärre oriktigheter, som
kvarstå från den större upplagan, dels föreslå några smärre
till-lägg, förkortningar eller ändringar, i liopp att oriktigheterna i en
kommande upplaga måtte blifva beriktigade, och om möjligt äfven
hänsyn af förf. tagas till hvad jag i öfrigt föreslagit till ändring.
S. 33. I anmärkningen står, att när bon betyder godmodig,
lättrogen kompareras det regelbundet. Yi skulle önskat att få se
genom exempel belyst, att bon kan kompareras regelbundet. Eec.
betviflar, att förf. kan förete något sådant. S. 36. I noten
framhålles vid fråga om regentnanm, att jämte second säges
någon gång deux. Plattner (en utmärkt kännare af den
moderna franskan) säger i sin grammatik p. 134: "Man
braucht nicht melir second nach Regentennauien. Nie war
es nach Frauennamen iiblich: Catherine II (lies deux)u. S. 43.
Då förf. där redogör för de förenade determinativa pronomina,
nämnes blott be-tåmda artikeln. Hvarför har icke ce, cet etc.
fått någon plats? En sådan användning af ce är långt ifrån
ovanlig. S. 58. Noten där lyder: "Naturligtvis äfven i verb
på -éler och -eter, eftersom dessa redan hafva e (tryckfel för é).
Ordet "naturligtvis" bör, då saken alldeles icke är naturlig, utgå.
För öfrigt kunde den på samma sida affattade regeln om e och
e’s öfvergång till è uttryckas på ett kortare och lättfattligare sätt
genom att framhålla verba på -eler ocli -eter såsom afvikande, i
det att hos dessa è-ljudet tecknas än genom è, än genom
konsonantfördubbling, än slutligen hos några verb växlande genom è
eller genom konsonants fördubbling. T. ex. je bossèle eller je
bosselie. Noten försvunne då såsom onödig.
Det vore önskligt, att de verbalformer, som sällan brukas
eller nära nog äro obrukliga, utmärktes genom ett särskildt
tecken (t. ex. klämmer), så att lärjungen genast från första början
linge se ocli i minnet inprägla, hvilka former han får använda,
ocli hvilka icke. Därjämte kunde det mången gång vara en god
hjälp, om det framhölls, i hvilken betydelse, egentlig eller figurlig,
som verbet brukas. Antag, att en yngling skall öfversatta
följande enkla fras: Jag kokade af vrede. Han har läst sina
oregelbundna verb, kan dem och öfversätter med ledning af
grammatiken: Je boullis de fureur. Grammatiken lämnar honom ej
den minsta upplysning>om, att detta för en fransman låter
ungefär, som om jag på svenska uttryckte mig så här: Jag stekes af vrede.
Ett sådant misstag skulle på ett enkelt ocli naturligt sätt kunnat
undvikas, om bouillir hade presenterat sig under t. ex. följande form;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
