Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Om skolans inflytande (Nils Lövgren) II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
856
Om skolans inflytande.
det godas tjänst. Härtill komina andra, som äro af en mera
afgjordt sedlig natur. Dessa kan man dock icke med
säkerhet ernå, så vida man icke med full afsigt allvarligt arbetar
på deras framalstrande. Hit hör t. ex. en ödmjuk läraktighet.
Ingenting är vanligare än att gossar, hvilka hunnit samla
ett litet kunskapsförråd, som i allsidighet nog ofta öfvergår
deras lärares, blifva inbilska och tycka sig vara ena riktiga
lärdomsljus. Erfarenheten visar emellertid, att ingenting är
farligare för deras framtida utveckling än en dylik inbilskhet.
Har en yngling blifvit bekajad med denna odygd, så förlorar
han hågen för att eftersträfva grundligare kunskaper och är
fullärd, så snart han fått lukta på ett ämne. Läraren måste
därför söka tygla lärjungarnas stolta inbillningar om sig själfva.
Direkta förödmjukelser kunna väl stundom vara välgörande,
men leda icke säkert till det åsyftade målet. Hvad som
däremot med visshet värkar godt, det är, 0111 läraren själf är
en sant ödmjuk man och tillika förmår framställa sitt ämne
på sådant sätt, att förståndet kan genomtränga dess klarå
yta, på samma gång aningen varsnar omätliga djup. Det är
ock endast på detta sätt, som lärjungarnas intresse i längden
kan hållas vaket, och de lärare äro i sanning att prisa
lyckliga, som ega en naturlig fallenhet att åt sin framställning
skänka klarhetens behag på samma gång som det äkta
djupets hemlighetsfulla lockelse.
En annan dygd, som den dugande läraren vinlägger sig
att inskärpa, är plikttroheten. Han känner sig icke
tillfreds-stäld blott därmed, att han genom den respekt, hans person
ingifver, eller de tvångsmedel, som skolan har till sitt
för-fogaude, drifvit lärjungarna till en nödtorftig flit i éitt ämne;
icke häller därmed, att han genom ett angenämt
framställningssätt förmått gifva sitt ämne en viss dragningskraft.
Tv väl inser han nödvändigheten af att framtvinga fliten, 0111
den icke kan åstadkommas på annat sätt, och väl förstår
han, att lusten för ett ämne är vida mera fruktbringande än
en franitvungen flit såsom framtvungen någonsin kan blifva;
men han vet ock, att både tvång och lust äro af tillfällig
natur. Hvad han genom dessa medel vill åstadkomma är
en god vana, hvilken* han vill bringa lärjungarna att fatta
som sin plikt. I fråga om denna hoppas han, att den såsom
vana skall blifva ett behof och såsom plikt en moralisk
nödvändighet. Såsom sådan kominer den att värka icke blott
tillfälligt utan konstant; och har saken blifvit bragt därhän,
så vet läraren, att icke blott hans ämnë, utan ännu mera
hans lärjunges personlighet, och det samhälle, som kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
