Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Om skolans inflytande (Nils Lövgren) II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357 Om skolans inflytande.
att taga denna personlighet i anspråk, därpå gjort en
varaktig vinst. Detta i fråga fliten. Detsamma gäller om alla
de goda egenskaper, hvilka skolan kan komma i tillfälle att
uppöfva. Hon kan ingalunda vara nöjd med att hafva
framkallat ett blott tillfälligt sken af dessa, utan hon måste känna
sig uppfordrad att göra dem till sina lärjungars värkliga,
personliga tillhörighet. Och detta blifva de först, då lärjungarna
både med förstånd och hjärta fatta dem såsom sina plikter.
Plikttroheten vinner icke en tillräcklig fasthet, med mindre
den växer fram ur en sann kärlek till det goda. En sådan
kärlek åter kräfver såsom sin grund en sann religiositet.
På så sätt ledes skolmannen från den ena uppgiften till den
andra. Han kan icke stanna med att vara blott undervisare,
utan måste äfven blifva uppfostrare, och i sin uppfostran kan
han icke nöja sig med en formel utveckling af viljans
krafter, utan måste gripa ända in i hjärtats innersta helgedom.
Det är emellertid en lätt sak att helt abstrakt framställa
dylika fordringar. En annan fråga är, om läraren äfven har
medel och tillfälle att utöfva ett uppfostrande inflytande.
Härpå måste vi svara: han har detta, och om han saknar
det, så torde det vara hans egen skuld. Det är dock icke
genom långa förmaningstal eller mustiga tillrättavisningar,
som ban företrädesvis uppfostrar. Först och främst sker
detta genom makten af hans goda föredöme. Den som
skrifver dessa rader, har i sin egen erfarenhet fått röna, huru
mycket godt en lärare förmår utöfva, när hans personlighet
ger intrycket af något alltigenom aktningsvärdt. Den
åsyftade läraren, hvilken för åtskilliga år sedan slutat sina dagar,
egde ingen ovanlig talang att undervisa och intet skarpt öga
att öfvervaka sin klass. Men hela hans väsen bar prägeln
af uppriktig gudsfruktan, sedligt allvar och faderlig välvilja.
Detta senterade hans lärjungar mycket väl, och voro därför
alltid anständiga och uppmärksamma vid hans lektioner, ehuru
det gått ganska bra för sig att vara motsatsen; och aldrig
lyssnade man sä noga på bibelförklaringarna vid
morgonbönerna som då ban förrättade dem, och det oaktadt de icke
utmärkt sig genom något vältaligt eller ens ledigt
framställningssätt. Om ban någon gång gaf en varning, så gjorde
denna i allmänhet god värkan. Af hvad denne lärare genom
undervisning och förmaning meddelade, har naturligtvis en
god del, om icke det mesta, för länge sedan blifvit glömdt;
men hvad som hos många af hans lärjungar sitter kvar, det
är bilden af hans blida och aktningsbjudande personlighet,
och genom denna värkar ban ännu långt efter sin död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
