Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Några anmärkningar vid läran om tempus och modus i Törnebladh—Lindroths latinska språklära (Hilding Andersson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några anmärkningar vid läran om tempus
och in o dus i Törnelbladh-Lindroth’»
latinska språklära.
För så vidt man bör uttala något omdöme om lämpligheten
af ifrågavarande språkläras användande vid våra skolor, då man
själf endast en kort tid begagnat den vid undervisningen,
skulle jag utan tvekan vilja tillerkänna den företrädet framför
Ellendt Seyfferfs språklära — den enda, om hvilken jag förut
såsom lärare hade någon erfarenhet. Detta företräde synes mig
ligga däri, att den mycket lättare bör kunna af lärjungarna
inhämtas och i sin helhet öfverskådas, under det den likväl
innehåller så mycket, som man numera lämpligen kan fordra, att en
yngling vid mogenlietsförklaringen skall hafva inhämtat af latinsk
grammatik. Denna lättnad har blifvit vunnen dels genom reda i
uppställningen, korthet och klarhet i reglernas affattande och en
förträfflig anordning af exemplen, dels ock genom utelämnande af
mycket, som ej ansetts väsentligt. Det är en själfklar salr, att
då ett dylikt val skall göras mellan hvad som bör tagas med och
hvad som kan lämnas åsido, det ej står i mänsklig förmåga att i
allt tillfredsställa allas smak; det är också tydligt, att vid
reglernas affattande sträfvandet efter korthet och klarhet i någon mån
måste invärka menligt på noggrannheten. Då nu detta arbete,
just genom sin korthet, är på sätt och vis nytt i sitt slag, är det
så mycket mera att vänta, att en lärare, som begagnar det vid
undervisningen, skall träffa på ett och annat, som han tycker skulle
kunna till bokens fördel borttagas, tilläggas eller ändras.
Jag vill i det följande framställa de anmärkningar, som jag,
då jag för första gången med mina. lärjungar genomgått
tempus-och modus-läran enligt denna nya grammatika, ansett kunna göras
emot densamma. En och annan bland mina anmärkningar skall
förmodligen af mången tyckas vara ett löst hugskott eller
föranledd af ett subjektivt tycke. Jag hoppas, att det ej skall blifva
fallet med för många af dem.
§ 259. Det såsom exempel på conjunctivus hortativus
anförda bekanta uttrycket: risum teneatis amici passar ej här och
är ej riktigt öfversatt. Nu för tiden användes det visserligen i
tal och tryck nästan alltid i den betydelse, hvari det här tagits
= "qväfven edert löje, god vänner", men så menade ej Horatius,
då han skref det. Ty han har begagnat det (Epist. II, ni, 5)
såsom fråga och i en hypotetisk period: "om er. målare satte
ihop ett människohufvud med halsen af en häst — — skulle ni
då hålla er för skratt, god’ vänner?" Denna konjunktiv förklaras
sålunda af § 307 a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
