Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Svaret N:o 2 till rec. af “tempusläran i latinet“ (Emil Kullander)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svaret n:o 2 till Rec. al “Tempusläran i Latinet". 29
jag rec. om att hans tillagda fall (oafsedt dess alldeles oriktiga
placering) icke häller höll streck i och för sig själf, alldenstund
formen på -urus sim (essem) mycket väl kan förekomma äfven efter
ett styrande “tempus futurum"; som ex. anförde jag: eum
interro-gabo, quo profecturus sit. Hör nu, hvad rec. svarar (sid. 419,
noten: “Där" (d. v. s. i Törnebladhs skriföfn., sid. 58) “kan
äfven hr K. få upplysning om, hvarför det bör heta: eum
interro-gabo, qüo profecturus sit". Om jag skulle gradera alla de roliga
pointerna i rec:s “genmäle11, tror jag, att jag skulle tillerkänna
denna första priset. Jag har i tempusl. för den i fråga varande
konstruktionen anfört 6 ex. å sid. 29 (e—j: C) och 6 å sid. 31
(e—j: F), hvilka alla hänföra sig till den å skemat framstälda
regeln, att en handl., som är tülstundande i förh. till ett
styrande futuralt uttryck (liksom till hvarje annat) betecknas med
-urus sim och -urus essem (alltjämt med iakttagande af “Undant.
från C och F“). Jag kan, trots allt, icke förmå mig att tro så
illa om rec:s uppfattningsförmåga, att jag skulle anse honom ur
stånd att begripa, att denna regel innehåller precis det samma
som Törnebladhs å sid. 58 framstälda, hvilken lyder så: “Äfven
efter ett futurum i den styrande satsen inträder konstruct. på
-urus sim (essem), om den styrda satsens tid är aflägsnare än
den förras". Men hur i all världen kunde då rec. komma fram
med den där besynnerliga tiraden? Ja, därpå torde endast hr
Ingvar själf kunna afgifva svaret.
Att rec. redan gjort allvar af sin föresats “att utvidga och
förkofra sina kunskaper", finner man af följande. I majhäftet
förklarade han, att ett fall var utelämnadt bland de å skemat
anförda “undantagen"; i novemberhäftet har han kommit upp till
två. Olyckligtvis tycks det andra komma att gå samma väg som
det första. Hvad detta andra beträffar (att-satser efter opersonl.
nttr. reliquum est, restat, sequitur o. d.), tycks rec. ha försummat
att taga notis om Kumlins “intressanta regel“ å sid. 40; K.
förklarar nämligen dessa satser helt enkelt för finala, och i så fäll,
bäste hr Ingvar, är det ju fullkomligt osant, att “intet därom är
nämdt å hr K:s“ (d. v. s. undertecknads) “skema". Andra
gram-matici åter (bland dem Lattman-Müller) betrakta dessa satser som
konsekutiva (L.—M. dock med det tillägget, att de stundom måste
fattas såsom finala), och denna åsikt har jag följt. Men äfven i
så fall är rec. lika illa ute. Jag har nämligen strax före skemat
(sid. 25, slutet) gifvit följande hänvisning: “angående
konjunkti-vens tempora i konséhutiva, konditionala och koncessiva satser,
se de särskilda reglerna för dessa"; detta just på den grund att
tempora i dessa satser i flere fall afvika från “consec. temp,“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
