Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Svaret N:o 2 till rec. af “tempusläran i latinet“ (Emil Kullander)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 Svaret n:o 2 till Rec. af "Tempusläran i Latinét”.
Ocli om rec. möjligtvis ännu kan hitta rätt på sitt exemplar af
tempusl. i “skräpvrån11, så torde han (n. b. om han läser rätt
innantill) kunna finna någon upplysning om saken å sid. 49
(troligen tillräcklig för skolynglingar). Hr Ingvar har värkligen en
gemen otur!
Och nu vill jag omtala, hvarför rec:s anmärkning om det
nyss afhandlade stället “bragte mig alldeles ur humör11. Då det
var fråga om att utsända boken i och för offentlig granskning,
hade jag redan på förhand beslutat att skicka den blott till den
redaktion, genom hvars bemedling arbetet, som jag hoppades, skulle
komma att bli bedömdt med den mesta sakkunskapen. När jag
så i hr Ingvars “granskning" fann — utom flere andra om det
största slarf vittnande påståenden —, att han kunnat totalt
misstaga sig om betydelsen af ett bland de viktigaste ställena i hela
boken, då grämde det mig, att jag så grundligt missräknat mig,
och hela saken föreföll mig både bedröflig och löjlig. Och icke
minskades detta intryck däraf att rec. gaf ett “särskildt
erkännande® åt de partier, som han fullkomligt missuppfattat. Själfva
stridsfrågan må synas rec. som en “bagatell11, så mycket han
behagar. Men hvad som icke är en bagatell, det är att en person
uppträder med anspråk på att leda andras omdöme och på samma
gång själf ger logiken de grundligaste örfilar. Kommer han sedan
och säger, som hr Ingvar i sitt “genmäle“, att han varit
“välvillig11 i sitt bedömande, så bevisar detta blott, att han saknar
tillstymmelse till själfkritik. Man måste värkligen vara bra inbilsk
för att så malplaceradt använda ordet “välvilja11, — Då rec.
förklarar, att han funnit boken “allt annat än lättfattlig11, tror jag
honom obetingadt. Men att detta icke precis måtte vara bokens
fel, har jag all anledning att antaga, dels på grund af
beskaffenheten af rec:s “granskning11 och “genmäle“, dels af den
omständigheten att redan ett rätt betydligt antal lärjungar under min
ledning funnit densamma icke alls svår att begripa. Och jag är
icke nog inbilsk att tro, att detta blott är min förtjänst; tvärtom
är jag öfvertygad, att hvarje latinlärare, som själf känner sitt
ämne, mycket lätt kan göra samma erfarenhet.
Åtskilligt kunde ännu vara att tillägga; men jag tager för
gifvet, att rec. icke väntat något svar på alla de “roliga11 och
braskande uttrycken i sitt “genmäle", såsom t. ex. då han gör
sina reflexioner om “horn och tänder11 eller då han förklarar sig
vilja “errare cum Madvigio11 (undrar om M. skulle velat säga
detsamma vice versa!) eller då han rör sig med grekiska citat (som
förmodligen skola tjänstgöra som något slags kriterium på att det
“kompetenta folkets11 vitsord icke varit oberättigade. Skulle fägna
mig, om hr Ingvar kunde få samma vitsord för sin “granskning11!).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
