Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Uppgifter för den skriftliga afgångsexamen vårterminen 1889
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 Uppgifter för den skriftliga afgångs-examen v.-t. 1889.
att man dä frågar dem, hvad de ämna blifva. Så länge de ännu
gingo i skolan, var deras väg dem anvisad af andra; nu däremot
stä de inför en mängd olika banor, bland hvilka hvar och en själf
bör välja den, som bäst passar honom. Det händer då ganska
ofta den unge studenten, att han riktar sina blickar mot ett aflägset
mål, som han ej kan nå utan att utsätta sig för pröfningar, under
hvilkas börda han lätt dukar under. Den frihet, efter hvilken han
längtat så mycket, kan sålunda blifva honom till skada, om den
föranleder honom att misstaga sig om sina egna krafter, hvilket
är ett af de bittraste erfarenhetsrön, som vi någonsin kunna göra.
Tyskt öfversättniugsprof.
a.
Till en ung konungason sade en gång hans åldrige lärare:
Hör hvad jag vill berätta dig! En konung, som för länge
sedan herskade öfver Egypten, drömde en natt, att alla hans tänder
föllo ur munnen. Han eftersände genast en drömtydare och
berättade honom sin dröm. Denne utbrast dä: “O konung, ve dig,
alla dina anhöriga skola dö före dig! “ — Den vredgade konungen
lät piska olycksprofeten och tillkalla en annan siare, som skulle
gifva honom en bättre tydning. Denne förklarade drömmen sålunda:
“Store konung, lyckan är med dig, du skall lefva längre än alla
dina anförvandter! “ Konungen smålog nådigt åt dessa ord och
begåfvade rikligen spåmannen, ty om denne ock sade honom
alldeles detsamma som den förste, så hade han dock förstått att
att kläda sin utsago i skönare ord. — Förstår du betydelsen af
min berättelse?
Tyskt öfversättningsprof.
b.
I början af 1490-talet lefde i Florens en man, som predikade,
att en fruktansvärd tuktan förestode hans landsmän, att världen
för visso icke vore skapad för att ständigt vara ett bekvämligt
tillhåll för skrymteriet, utsväfningen och förtrycket. Han trodde,
att Gud hade förlänat kyrkan sanningens heliga ljus till människors
ledning och räddning, men genom sitt förderf hade hon blifvit
likasom en murad graf kring detta ljus. I den heliga skrift kunde
man såsom i en spegel se, hvad ske skulle i kommande dagar,
och där visade det sig, att då gudlösheten hos egendomsfolket,
förebilden för den kristna kyrkan, hade blifvit alltför skriande, då
hade Guds straffdomar fallit öfver det. Hans åhörare, af hvilka
somliga räknades bland tidehvarfvets mest framstående andar, trodde
detsamma som han och lyssnade till honom med vördnadsfull
rysning. Denne man var Girolamo Savonarola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
