Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Om skolans värksamhet för religiös-sedlig bildning (Edvard Wermcrantz) - I. Disciplinens väsen och mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om skolans värksamhet för religiös-sedlig bildning. 347
med den andra, och önskningarna dessutom ofta äro i sig
själfva orimliga. Ett värkligt familjelif möjliggöres sålunda
blott genom barnens uppfostran till lydnad.
Från samhällets synpunkt träder oss samma fordran
till mötes. Samhällets bestånd möjliggöres endast
därigenom att den ene tager hänsyn till den andres önskningar
och sålunda till en viss grad underordnar sin vilja under
den andres. Sker detta fritt och otvunget, så hvilar
samhället på säkra grundvalar, och den enskilde
samhällsmedlemmen känner sig trygg och lycklig i sin ställning. Har
åter den enskilde ej lärt sig att frivilligt böja sin vilja
under en högre, utan först gifver vika för yttre tvång, då
kommer en sådan att ständigt stå i harnesk gentemot
samhället och i inbillningen om orättvist förtryck känna sig
olycklig, på samma gång som samhällets välfärd och
trygghet hotas, i den mån dessa själfviska individers antal
förökas inom detsamma. Vill nu staten i sina skolor fostra
goda medborgare, så är från denna synpunkt skolans
förnämsta uppgift att hos lärjungarna väcka vördnad och
kärlek för lag, ordning och öfverhet, hvilken
sinnesstämning utgör den säkraste borgen för ett fritt och gladt
uppfyllande af alla medborgerliga plikter.
Redan i egenskap af familje- och samhällsmedlem måste
sålunda barnet lära att underordna sig andra, och detta
sker icke blott för att skydda andra mot eljest uppväxande
despoters tyranni, utan för dess egen välfärds skull. Ty
den egna viljan måste dock brytas, och det blir en alltför
dyrköpt erfarenhet, om människan skall lära att böja sig
först därigenom, att hon stöter emot öfver allt i lifvet.
Det blir nämligen själfviskhetens lott att möta ett stegradt
motstånd, ju mer den sträfvar framåt, emedan det ligger
i dess natur att betrakta och behandla allt och alla såsom
medel för sig själf såsom mål. Den blir alltför dyrköpt
därför, att den som så köper den, torde komma att allt
framgent gifva vika blott för tvångets skull och aldrig lära
att älska detta, som står öfver honom såsom en makt,
hvilken kräfver lydnad; men därmed har han förlorat en
god del af lifvets glädje och trefnad.1 De, som ej vilja
taga tuktan i ungdomen, må genom lifvets bittra
erfarenheter på nämda sätt göra sina lärospån; men det vore en
1 Jfr engelsmannen Ashams ord: “Minsta antalet människor blifva
på den blotta erfarenhetens väg lyckliga eller visa; tjugo mot en gå vid
detta vågstycke förlorade.” (Programm des Gotbaer-Realgymnasiums
1857.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
