Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Om skolans värksamhet för religiös-sedlig bildning (Edvard Wermcrantz) - I. Disciplinens väsen och mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 Om skolans värksamhet för religiös-sedlig bildning.
vara några eftersägare af kyrkligt ortodoxa lärosatser,
t. ex. den skarpsinnige och nyktre filosofen Kant och hans
lära om det radikala onda. En annan nyare filosof,
hvilken lika litet som Kant kan beskyllas för kyrklig ortodoxi
yttrar sig om närvarande fråga sålunda: ”Den populære
Forestilling, at Børn ere uskyldige, er rigtig hvad
Erkjen-delsen angaar, men aldeles falsk, hvad Drifterne angaar,
hvilket en halv Times Ophold i Børnestuen vil overbevise
enhver om. Naar man overlader Drenge til sig selv, som
i de offentlige Skoler, behandle de hverandre mere brutalt,
end Mænd gjøre, og deres Brutalitet vilde træde endnu
mere for Dagen, naar de i en endnu tidligere Ålder bleve
overladte till sig selv.”1 Man kan häraf finna, huru
personer, som till och med förneka andra kristendomens
grundläror, likväl genom erfarenheten kommit till den
öfverty-gelsen, att människan af naturen icke är god, utan ond,
såsom skriften och kyrkan lär. Själfve Rousseau, som med
sådan ifver förfäktat läran om den mänskliga naturens
ursprungliga godhet, har fält yttranden, hvilka vittna om,
att hans erfarenhet ej stod i öfverensstämmelse med hans
teori. Vi anföra exempelvis blott ett af dessa: “Jag måste
trots den bästa uppfostran, hafva haft en stark böjelse att
urarta, ty urartandet utvecklade sig raskt och utan den
ringaste möda. “2
Medför alltså människan vid sitt inträde i världen en
natur, hvilken i sina onda böjelser bär fröet till en
utveckling, som strider emot människans sanna väsen och
bestämmelse, i det att den förer henne till träldom under
det onda, så ligger däri för uppfostraren förpliktelsen att
motarbeta en sådan bestämmelsevidrig utveckling genom
att söka invärka på barnets vilja, så att det i frihet och
kärlek hängifver sig åt det sanna och goda.
Den onda art, som enligt det nu sagda, tillhör den
mänskliga naturen, är i sitt innersta väsen själfviskhet.
Den framträder tidigt uti barnets obenägenhet att foga sig
efter sin vårdares vilja, uti den ovilja och vrede, som det
låter märka, när det icke kan få, hvad det önskar.
Nu framträder redan från familjens synpunkt
nödvändigheten af att icke låta barnet få sin vilja fram, för att
icke tala om, att detta, i all synnerhet i ett hem med
många barn, är omöjligt, då den ena viljan kommer i strid
1 Herbert Spencer: Om Opdragelse. Paa Dansk ved H. Höffding.
Kjøbenhavn 1876, S. 107.
2 Confessions XIX, 45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
