Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Om skolans värksamhet för religiös-sedlig bildning (Edvard Wermcrantz). II:1. Disciplinens medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om skolans värksamhet för religiös-sedlig bildning. 385
i princip erkänt den nu påpekade faran både i vårt land
och andra länder därigenom, att man afskaffat en af de mest
ostentativa belöningarna — rangordningen inom skolan,
lärjungarnas placering efter sina kunskaper. Att
premieväsendet kan utan något men för skolan undvaras, därom
vittna förhållandena i Preussen. Här finnas inga premier *,
och likväl intager detta land andra rummet bland Europas
stater med afseende på folkbildningen 2.
Det finnes dock ett sätt att belöna, som kostar mindre
och värkar mer än de vanliga premieutdelningarna. De
olägenheter, som voro förbundna med dessa, förefinnas här
i vida mindre grad, ehuru vi naturligtvis därmed icke vilja
påstå, att icke äfven här faror kunna ligga nära. Allting
kan ju missbrukas. Om premierna utan någon skada kunde
vara borta, så är detta däremot icke fallet med den nu
åsyftade belöningen. Det är ett berättigadt behof för
lärjungen att vinna den, och den kan under normala
förhållanden icke utan skada undanhållas honom; vi mena lärarens
erkännande, uttryckt i ord, blick, ton eller sätt. Ett vänligt
“Bra“ till en lärjunge, som väl löst sin uppgift, kan blifva
för honom till större nytta än stora premier. När läraren
är medveten om, att lärjungen gjort sitt bästa, är det hans
plikt att icke lämna lärjungens bemödande helt och hållet
utan afseende, i annat fall framkallar han ofta modlöshet,
hvarigenom lärjungens prestationsförmåga i betydlig grad
nedsättes.
De negativa medel, disciplinen tager i sin tjänst för
att därmed befrämja sitt mål, äro hufvudsakligen straff.
Straffet som uppfostringsmedel är lika gammalt som
uppfostran själf. Det har blifvit användt med större eller
mindre stränghet under olika tidehvarf och hos olika folk.
Formerna hafva varit mycket växlande, men den vanligaste
har alltid varit rent kroppsligt straff eller kroppslig aga.
Det olika tillvägagåendet bestämmes i väsentlig mån af det
olika sätt, hvarpå man uppfattat målet för människans lif.
Härvid är dock att märka, att man stundom med
användande af samma medel arbetat för helt olika ändamål.
Hos de gamle spartanerna och romarne påträffa vi en
ytterligt sträng uppfostran med stränga straff. Fråga vi
efter orsaken härtill, så måste svaret blifva, att den ligger i
dessa folks uppfattning af människan, enligt hvilken hennes •
lifs ändamål nästan uteslutande uppgick i statsändamålet.
1 Nägelsbach 1. c. S. 57.
2 Gettingen 1. c. § 45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
