Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Om skolans värksamhet för religiös-sedlig bildning (Edvard Wermcrantz). II:1. Disciplinens medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 Om skolans värksamhet för féligiös-sedlig bildning.
Hufvudsaken blef därför att fostra lydiga, tappra och
härdiga medborgare. Härtill fingo bland annat stränga
kropps-straff tjäna såsom medel, och dessa äro för visso egnade
att framkalla en yttre lydnad, hvilket här var det enda,
som sattes i fråga. En helt annan förklaringsgrund har
enligt vår mening det straffsystem, som rådde i medeltidens
skolor och på vissa håll urartade ända till en barbarisk
tortyr af lärjungarna. Det var under denna tid kyrkan,
som uppfostrade; det var hon, som grundade skolväsendet
och behöll dess ledning i sin hand. Hade Sparta och Rom
uppfostrat ensidigt för staten, så blef nu medeltidens
uppfostran lika ensidigt kyrklig. Men detta faktum förklarar
ännu icke den barbariska skoltukten. Förklaringen till
denna hafva vi att söka uti kyrkans missuppfattning af
människans natur och mål. Tidsförhållandena framfödde
helt naturligt denna oriktiga åskådning, hvarför den måste
mildt bedömas. Kyrkan var under de första århundradena
en ecclesia pressa i alldeles särskild bemärkelse: de fleste
af hennes medlemmar måste vara beredde att för sin tro
offra både lif och gods. Detta hade till naturlig följd en
underskattning af människans jordiska bestämmelse. I
närmaste samband därmed gjorde sig ett ringaktande af kroppen
gällande, uti hvilket den djupaste orsaken torde vara att
söka till den oförnuftiga hårdheten i bestraffningsväg inom
de medeltida skolorna. Denna ringaktning af människans
kroppsliga natur ledde redan tidigt till öfverdrifna fastor,
späkningar och själfplågerier, hvilka inom eremit- och
munkväsendet nådde sin höjdpunkt. Då nu de första skolorna
inrättades just vid klostren af klostermunkar, så låg det
nära till hands att tillämpa klostertukten äfven i skolorna,
hvilket också skedde. När sedan jämte klosterskolorna
äfven s. k. domkyrkoskolor anlades, så togos därvid de
förra till mönster. På detta sätt blef klosterskolornas tukt
allmänt utbredd, och man vande sig därvid såsom något,
hvilket nödvändigt hörde till skolan. Man visste ju icke
af något annat. Att den egentligen asketiska synpunkten
snart helt och hållet lämnades ur sikte inom skolan, så att
den stränga klostertukten här användes blott för att hålla
lärjungarna i styr och hos dem inprygla de kunskaper, som
meddelades, torde vara obehöfligt att anmärka.
Skoltuktens urartande inom de protestantiska länderna,
sedan det genom reformationen förbättrade skolväsendet
en tid bortåt haft en mera human prägel, berodde väl dels
på den gamla traditionens makt, dels ock på den omständig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
