Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - ”Den nya svensk-engelska ordboken. Protest”. (Herman Almkvist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya svensk-engelska ordboken.
445
dadt, samtals- och vulgärt språk, och i otaliga fall kunna hela
serier af ord och uttryckssätt efter olika yttre omständigheter
betraktas som hörande till den ena eller andra klassen. Härtill
kommer de så vidt skilda uppfattningarna i denna fråga hos
olika äfven språkligt bildade personer. Det är visst icke
förhållandet att den mest puristiska smaken i denna punkt är den
allmännaste, och det är dock efter denna senare som en objektiv
och neutral ordboksförfattare har att rätta sig. Om också hr G.
i denna punkt må ega auktoritet gent emot hvarje svensk, så
är det också lika säkert att andra engelsmän kunna hafva andra
och mot hr G:s stridande meningar. Hr G. anför som ett fel
att ordet lousy under “simpel" och “eländig" såsom osigneradt
hänförts till ’vårdadt språk’. Men alldeles detsamma är
förhållandet i Ogilvies’ Imperial Dictionary ’. Så är det också,
enligt hr G., ett fel att uttrycken to sham Abraham “ställa
sig sjuk" och lay up in lavender “pantsätta" fått tecknet F i
st. f. P. Emellertid är dén förra frasen hos Webster och den
senare i Imp. Diet, genom frånvaron af öflig signatur betecknad
såsom tillåtliga i vårdadt språk. Antar man nu, att hr G. eger
lika stor auktoritet som Ogilvie och Webster, så har hr B. med
sitt F här träffat en medelväg, som åtminstone icke hr G. borde
klandra.
I fråga om de anmärkningar, som hr G. riktar mot det
engelska återgifvandet af vissa svenska ord, måste man också
medgifva att flera af dem äro befogade. Och hur skulle det
vara möjligt annat? Hvem inser icke, att i en ordbok så
omfattande som den ifrågavarande måste finnas fel, och fel just på
detta område, det på en gång största, viktigaste och för en
svensk förf, svåraste af hela arbetet. Men för att rättvist bedöma
arbetets värde, måste man se till, af hvad art de anmärkta felen
äro, och hvilka ord de träffa. Då faller först och främst den
omständigheten i ögonen, att de flesta och viktigaste
anmärkningarna röra sådana svenska ord, om hvilka hr G. själf
erkänner, att de erbjuda stora svårigheter för en utlänning och detta
därför, att de uttrycka saker och ting, eller beröra förhållanden
som icke existera i England. Dit höra t. ex. en mängd ord,
som beröra våra uniyersitetsförhållanden, såsom docent, rektor
1 Jag begagnar här tillfället att visa, hur föga rättvist det är mot
förf, att aldrig nämna, hur det anmärkta ordet står i hans- ordbok. När
man under “eländig* finner miserable, wretched, distressful, beggarly,
paltry, shabby, lousy, så, äfven om, hvilket Ogilvie bestrider, det sista
ordet borde signeras med F (eller P; — som vanligt säger icke hr G.
hvilketdera), är det väl för hvarje sakkunnig och rättvis granskare
tydligt, hur liten en sådan felaktighet är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
