Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Frågan om språkundervisningsreformen får ej dö [Olof Örtenblad]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Frågan om språkundervisningsreformen får ej dö.
form, så innebär dock detta en rätt liten begränsning,
och det är omöjligt att stå rustad mot mängden af nya
eventualiteter. För öfrigt gäller ju allt framgent detta:
så länge man lämnar abiturienten fri tillgång till
grammatika och lexikon, har man aldrig någon säkerhet för att
de och de goda vändningar, som finnas här och hvar i
hans öfversättning, värkligen utgått ur hans egen fatabur
eller äro frukten af ett medvetet forskande i grammatikan
och ordboken; ty de kunna likaväl ha sin grund däri, att
han — men kanske icke hans för öfrigt öfverlägsne
kamrater — haft den lyckliga turen att omedvetet hitta på de
bästa uttrycken i sitt lexikon. Således fortfarande lika
liten garanti för att den approberade värkligen eger någon
insikt i språket, och fortfarande ingen garanti för att
läraren fullt rättvist bedömer de olika examinandernas
respektive kunskaper.
Denna senare kan visserligen, åtminstone delvis,
vinnas redan nu, utan annan förändring än att man, såsom
hr Edström påpekar, stadgade det alla examinanderna
skulle använda samma lexikon. Och om detta, att åt
läraren bereda största möjliga säkerhet att rättvist bedöma
och kontrollera lärjungens insikter, är den förnämsta
synpunkten vid bestämmandet af afgångsskrifningens form, då
borde man återgå till den före år 1875 rådande praxis,
d. v. s. ånyo afskaffa den meddelade tillåtelsen att använda
grammatikan; denna förändring skulle säkert af rätt många
lärare hälsas med bifall. Men hvilka modifikationer man
än i examinatorns intressen må göra med denna
afgångs-skrifning, så utgör den dock, så länge den realiter förblir
densamma, d. v. s. består i att med tillhjälp af lexikon till
det främmande språket öfversätta en gifven svensk text,
denna afgångsskrifning utgör, jag tröttnar ej att upprepa
det, ett väsentligt hinder för tillgodoseendet af den andre
kontrahentens, af elevens, rätt förstådda intresse,
nämligen för bibringandet af en värklig, af en praktiskt
användbar insikt i språket. Jag kommer alltså återigen till
detta mitt præterea censeo: afgångsskrifningen i dess nu
varande form bör afskaffas — för språkundervisningens
egen skull.
Huru skall då det skriftliga profvet anordnas, för att
undervisningen må få en mera praktisk riktning, och för
att kontrollen af abiturientens värkliga kunskaper i
språket må blifva säkrare, än nu är fallet? Hr Edström, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
