Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Universitetskomiténs förslag, med särskildt afseende på lärarekompetensen [R. T.] I. Filosofie kandidatexamen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Universitetskomiténs forslag ang. lärarkompetensen.
manhang med prof eller på annat lämpligt sätt ådagalägga
för-värfvade insikter i nya ämnen.
Helt visst ligger, såsom kanslern angifvit, mycken vigt
där-uppå, att lärarexamen rätt skötes. Härtill förutsattes ej blott god
vilja hos universitetslärarne, utan hvad mer är, intresse för det
mål, som skall vinnas. Man bör naturligtvis kunna påräkna både
det ena och det andra, för att bestämmelserna på papperet må i
värkligheten göras gällande på det såväl för skolan som för
universitetet själft mest fruktbringande sättet.
Att åter, såsom man inom universitetets kretser synes befara,
lärarexamen skulle företrädesvis draga till sig examinandi, är väl
knappast mer än en obestyrkt farhåga. Då licentiatexamen i
mildare form enligt kanslerns förslag, hvartill vi skola återkomma
i nästa afdelning, skulle stå bakom båda arterna af
kandidatexamen, gifver redan detta anledning att förmoda, det den friare
examen ingalunda skall sakna aspiranter. Och om för öfrigt
erfarenheten skulle gifva stöd åt den fruktan, vi nu omförmält,
ligger måhända däri ej någon synnerlig fara, om nämligen den
bildning, som vinnes, blir god och tjänlig att bilda grundlag för
fortsatt och mera vetenskaplig utbildning. Äfven den
omständigheten, att licentiatexamen skulle kunna afläggas utan föregående
kandidatexamen kan åstadkomma en motvigt, om sådan skulle
visa sig nödig, mot det mera reglementerade och i följd däraf
stundom mindre äkta akademiska studiet.
I fråga om de förberedande kurserna delar kanslern
den tämligen allmänna åsikten därom, att de icke skola göras
obligatoriska. Han uttrycker den förhoppning, att själfva
anordnandet af ändamålsenliga sådana skall leda till flitigt begagnande
af dem. Att förhållandet också skall blifva sådant, bör man kunna
antaga, då man känner, hurusom de studerande särskildt inom
fdosofiska fakulteten redan länge erfarit behofvet af fastare
studieplaner och bestämda, väl beräknade fordringar inom de särskilda
ämnena. Det blir universitetets uppgift — en i sanning tacksam
uppgift — att inom sig utveckla de ifrågavarande kurserna och
öfningarna så, att den fria viljan sätter i värket hvad tvånget var
ämnadt att åstadkomma.
R. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
