Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Om de klassiska språkens och specielt grekiskans förhållande till den moderna bildningen [O.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 Om de klassiska språkens förhållande till modern bildning.
var mäktigt. Det hyare tankelifvet är så oändligt rikare på
tankestoft, att vi icke hafva tid till det minutiösa tänkandet.
Därför bortkasta språken formerna, den ena efter den andra
och vända tillbaka till utgångspunkten sådan den
representeras af de ofullkomliga språken, så att formerna ersättas
med ord, t. ex. kasus med prepositioner, tempora och modi
med hjälpverb, ja till och med skilnaden utplånas mellan
objekt och adjekt, mellan transitiva och intransitiva verb
o. s. v. Det är därföre lätt att teoretiskt förstå, hvad som
i praxis har visat sig, att det klassiska latinet är otillräckligt
att fylla nutidens behof. Det synes, som om de formrika
språken hafva fulländat sin gärning genom att uppfostra
mänskligheten till logik, konsekvens och noggrannhet i
tänkandet och därpå lagt sig att dö som den trötte arbetaren,
hvilken kan vara glad att få vandra bort, när han icke längre
kan få följa med sin tid.
Dock — denna tankegång tyckes ju leda till det resultat,
att de klassiska språken hafva blifvit öfverflödiga, och att de
som gengångare från en hänsvunnen tid utgöra ett öfverflödigt
påhäng på vår bildning och därföre äro skadliga för skolans
arbete. Just tidens rika tankeinnehåll synes ju fordra, att
så mycket som möjligt af tänkandets stoff’ blifver utredt för
ungdomen, på det att denna sedermera må kunna reda sig
i värkligheten. Och dock vill jag påstå, att just detta
bildningsmedel blifver oumbärligare, ju mera den moderna
utvecklingen framskrider. Ingen människa födes med bildning.
Hvad forna släkten hafva arbetat, tänkt och förstått kan icke
komma vår tid till godo, utan att denna har tänkt och förstått
detsamma. Men det har den icke gjort blott därmed, att
det är sagdt och skrifvet, läst och lärdt. Forntidens
erfarenheter och resultat äro icke i värkligheten våra, så länge vi
icke hafva tillegnat oss dem genom samma tänkande och som
förberedelse därtill utvecklat vår tankeförmåga på samma
sätt. Att behålla de klassiska språken i skolorna är alltså
blott att låta det uppväxande släktet genomgå samma skola,
som världen själf har genomgått. De nyare språken kunna
icke intaga de gamla språkens plats därföre, att det just
är deras egenskap såsom nyare språk, att de hafva kastat
arbetets och utvecklingens spår öfver bord. Till’och med
det språk, som vår skolordning har upptagit, såsom det där
har format sig mest efter de gamla och bevarat mest af deras
karaktär, det tyska, kan icke på långt när ersätta dem.
Erfarenheten visar det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
