Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Om de klassiska språkens och specielt grekiskans förhållande till den moderna bildningen [O.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om de klassiska språkens förhållande till modern bildning. 93
familjen har förmått detta, och till den ansluter sig allt, hvad
som har varit fruktbart för civilisationen. Den första grunden
härtilb är det lyckliga grepp, som den från första början
gjorde, att gifva begreppet gestalt i form, att skilja mellan
det begreppsmässiga och det formella, att låta det till form
nedsjunkna begreppet helt och hållet blifva form och
därigenom gifva åt formerna själfva en rörelse och rörlighet, som
i sin ordning uppammar tankens rörlighet och kraft. Det
kan synas som en paradox, att det sålunda är grammatiken,
som är utvecklingens bärare, men mig förekommer det rent
af vara en naturnödvändighet. För att tänkandets arbete
skall kunna försiggå med klarhet och föras till klarhet, är
det nödvändigt, att tanken med säkerhet kan röra sig mellan
innehåll och form, annars stannar den i konfusion, på hvilken
man icke kan råda bot, emedan man icke förstår, att det är
konfusion. Så har det gått de agglomererande och de
agglu-tinerande språkens folk. Därför hafva dessa, sedan de nått
en viss materiell utveckling, blifvit stagnerande folk.
Samtidigt med formbildningen och väl till en stor del
före densamma försiggick begrepps- och ordbildningen. Det
är en intressant iakttagelse, som språkvetenskapen gjort, att
i hela den ariska språksläkten massor af rotord voro färdiga
så långt vi kunna spåra tillbaka. Motsatsen se vi i de
indianska och polynesiska språken, hvilka förändrade sig så
hastigt, att de efter några årtiondens förlopp nästan voro
oigenkännliga. Människans tanke måste hafva sysselsättning,
men det är det ofruktbaraste af allt tänkande, att blott
uppfinna nya ord för gamla begrepp. De ariska språken kommo
däremot strax in på den riktiga vägen till utveckling genom
att sätta formbildning och ordafledning i omedelbar
förbindelse med hvarandra, därigenom bevara sitt språkmaterial och
likväl finna nya uttryck för alla nya begrepp, som uppstodo
under utvecklingen. Där har alltså försiggått ett mycket
energiskt arbete med att uppbygga detta modersmål, som
skulle blifva den andliga uppfostrans grundvalar. Det var
världens förskola, och däri ligger också besvarandet af den
frågan, som så ofta har blifvit ensidigt gjord och ensidigt
besvarad, nämligen frågan därom, huruvida de gamla språken
med sina många former hafva så stort företräde framför de
nyare. Naturligtvis passar hvarje språk bäst för det
civilisa-tions-stadium, som det representerar. De gamla folken tänkte
långsammare än vi; vi behöfva blott gå till de gamla klassiska
litteraturerna för att öfverbevisa oss därom. Men de tänkte
så mycket precisare på det område, hvaraf deras tänkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
