Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anteckningar vid läsningen af Virgilius’ Aeneid [P. G. Lyth]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Anteckningar vid läsningen af
Virgilins’ Aeneid.
Under läsningen af Virgilins har jag icke alltid känt mig
tillfredsställd af de tolkningsforslag, som de vanliga kommentarerna
lämna, och därför sökt att på egen hand åstadkomma en annan
och enligt min mening bättre öfversättning. Jag har därvid icke
tagit lexikonet till utgångspunkt för mina trefvande försök, utan
först och främst bemödat mig att komma in i skaldens tankegång
och få situationerna fullt klara för mig. Därpå har jag sökt efter
analogier hos andra skalder, företrädesvis de svenska, och slutligen
har jag rådfrågat fackmän, såsom skeppare, byggmästare m. fl.,
hvilka ofta gifvit ganska goda fingervisningar. På detta sätt
preparerad, har jag sökt att öfversätta texten efter att först hafva
upprättat en lexikalisk förteckning öfver ordförrådet i de två första
böckerna i Aeneiden och vid hvarje ord antecknat samtliga ställen,
Jär det förekommer i dessa tvänne böcker. Därjämte har jag
tecknat mig till minnes viktigare ställen ur hela Virgilius för att
hafva tillgång till lämpliga paralleluttryck.
Den tolkning, till hvilken jag kommit, är alltså resultatet af
ett försök att låta författaren förklara sig själf. Och jag tror
mig hafva funnit, att en jämförelse mellan alla de ställen, där
ett ord förekommer hos en och samme författare, ofta ger helt
oväntade resultat, som ställa ett förr dunkelt uttryck i en alldeles
ny belysning.
Efter dessa förutskickade anmärkningar skall jag i korthet
meddela min uppfattning af några få ställen i Aeneiden.
Första boken.
159—165. Est in secessu longo locus; insula portum
efficit obiectu laterum. I en djup vik (in longo secessu) var ett
lämpligt ställe för dem (locus) 1. friare: en djup vik, som de
påträffade, ansågs vara en lämplig tilläggsplats; (ty) en ö med
höga klippstränder gjorde den till en (säker) hamn. — Locus
betyder lämplig plats; jfr Liv. 1, 34, 6: in no*vo populo futurum
locum forti ac strenuo, detta nya samhälle var rätta platsen för
en duktig karl, som ville slå sig fram. — Locus hos Virgilius
(utan tillägget: insula portum efficit) säger ungefar detsamma som:
sinus et statio male flda carinis (en öppen vik, föga lämplig som
tilläggsplats för fartyg), Aen. 2, 23. — Med obiectu laterum kan
man jämföra Liv 2, 10, 1: alia Tiberi obiecto videbantur tuta,
och Hor. Od. 1, 11, 5: quæ nunc oppositis debilitat pumicibus
mare. Då obiectu laterum är — obiectis lateribus, blir en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
