Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anteckningar vid läsningen af Virgilius’ Aeneid [P. G. Lyth]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 Anteckningar vid läsningen af Virgilius’ Aeneid.
siradt (nitidum) elfenben, d. v. s. bilder af guld och elfenben,
prydde det höga gafvelfältet.
Nexæque ære trabes, foribus cardo stridebat aenis. —
Necto, vira, linda. — Trabes, arkitrav, fris. — Öfversättes: Frisen
var lindad med brons, d. v. s. frisen var nrydd med en
fortlöpande serie af bronsreliefer, och dörrhaken knarrade med
bronsdörrar. — Läses däremot nixæ, blir öfversättningen: arkitraven
hvilade på bronspelare. Den förra läsarten är obetingadt att
föredraga.
456. Videt Iliacas ex ordine pugnas, han ser striderna
vid Ilion afbildade i en fortlöpande rad, d. v. s. på en kring
tempelcellan löpande fris. Då Aeneas betraktade dessa konstvärk,
var han sub templo (453), i pelarhallen.
464. Animum pictura pascit inani, han njuter af dessa
fantasiens skapelser. — Inanis, inbillad. — Pictura, h. 1.
konstvärk.
491. Mediisgue in milibus ar det, hon strålar af vapenglans
bland den otaliga skaran af amazoner, d. v. s. genom sin
glänsande rustning utmärker hon sig framför den talrika skaran. —
Ardeo, som ofta brukas om vapnens skimrande glans, är
efter-bildadt af Tegnér i Svea: Karlarnes svärd brinner i handen.
505. Tum foribus divæ, media testudine templi resedit.
Tum, där borta, d. v. s. vid målet för vandringen 1. framkommen
till. Aeneas stod fördjupad i sitt beskådande af tempelfrisen, då
Dido i en storartad procession (incessit, v. 497) begaf sig till
Junos tempel. — Öfversättningen blir alltså: framkommen till
gudinnans portar (1. tempel), tog hon plats i midten af det
hvalfprydda templet.
603—606. Di tibi, si qua pios respectant numina, si
quid usquam iustitia est et mens sibi conscia recta, præmia
digna ferant. — Jag har förgäfves letat i kommentarerna efter
någon rimlig öfversättning af detta ställe, men deras tolkningar
äro dunkla som Apollos orakelsvar. Den hederlige Ljung har
emellertid varit tvungen att lämna en öfversättning, och den lyder
så: “Måtte gudarne, om några gudamakter vårda sig om de
fromma, om rättvisa och en själ, som vet med sig själf hvad rätt
är, någonstädes betyder något, bringa dig värdiga belöningar®. —
Nu är det blott den stora frågan, om någon kan begripa, hvad
dessa ord skola betyda. Enligt min uppfattning äro de helt enkelt
ett nonsens, såvida det icke varit skaldens mening att låta Aeneas
alldeles kollra bort sig i konversationen med drottningen. — Förr
än jag går att försöka en tolkning, anser jag mig böra erinra om
en sak. Aeneas trodde fullt och fast på gudar och på sin af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
