Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anteckningar vid läsningen af Virgilius’ Aeneid [P. G. Lyth]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 Anteckningar vid läsningen af Virgilius’ Aeneid.
sima) serie af bilder (rerum), fortlöpande genom otaliga män,
d. v. s. skildrande otaliga hjältar ända från folkets äldsta tider.
702. Tonsisque ferunt mantelia villis. Tonsis villis =
ingen logg; alltså: de räcka fram servetter (1. handdukar) utan logg,
d. v. s. fina servetter, linneserveter. — Jfr Hor. Od. 1, 6, 17:
proelia virginum sectis in iuvenes unguibus acrium, flickorna, som
kufva ynglingar med helt andra medel än naglar. Samma tanke
uttryckt af Leopold i Eglé och Annett: Förtjuserskor, som len
och likväl härjen mer med den förtrollningsblick I af behagen
lärden, än hjälten, som steg nyss ifrån S:t Bernhard ner, med
hela sin taktik, kanonerna och svärden.
703—704. Quibus ordine longam cura penum struere.
— Ordine, i faststäld ordning, enligt konstens regler. — Struere,
lägga upp (mat), laga (mat). — Penus, matförråd; longa penus,
den långa raden af rätter. — Öfversättningen blir alltså: hvilkas
uppgift det är att enligt konstens regler, med utsökt konst, laga
de många rätterna.
Flammisque adolere penates. — Penates, h. 1. husgudarnes
altaren. — Adolere, låta dofta (af offer). På husgudarnes altaren
offrades små kakor (enligt ett recept: af mjöl, rifven ost och ägg).
Dessa kakor bakades af kökspersonalen. — Stället öfversättes: och
låta husgudarnes altaren dofta af offrade hvetekakor. Jfr Ov.
Fast. 1,276: Hæc (ara) adolet flammis cum strue farra suis. —
Kökspersonalen hade alltså att laga den både vanliga maten och
därjämte offerkakorna.
746. Quæ tardis mora noctibus obstet. — I föregående
vers heter det: hvarför solen om vintern har så brådtom att gå
ned i vesterhafvet; och därpå: hvilket hinder stänger vägen för
de sent sig infinnande nätterna, d. v. s. hvilken orsak fördröjer
sommarnätternas inbrott. Att soles hiberni och tardis noctibus
skola utgöra motsatser (vinterdagar och sommarnätter), tyckes
framgå af den kiastiska ställningen. — Jfr Fritjofs lycka: Hur
långsamt gå de tröga stunder! Du Dellings son, hvi dröjer du?
Har du ej skådat berg och lunder och sund och öar förr än nu ?
Bor ingen mö i vesterdalar, som längtar dig för längesen?
P. G. Lyth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
