Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Afgångsexamen och språkundervisningsreformen. II. (E. Edström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 Afgångsexamen och språkundervisningsreformen.
hr Örtenblads, afgjordt åt denna form, — särskildt därför, att
öfversättning från svenskan då ej alls skulle behöfva förekomma
på det högsta stadiet. Men jag fruktar, att de praktiska
svårigheterna vid tillämpandet af denna form blefve större än hr Ö.
tänkt sig, blefve i själfva värket alltför stora — och att man
därför måhända nödgas besluta sig för det andra sättet,
bibehållande af öfversättnings-skrifningen, men med de förändringar
därvid, som jag angifvit.
Herr Ö. söker uppvisa olägenheterna och svårigheterna vid
denna senare form. Sådana finnas utan tvifvel, och jag har
ingalunda, som hr Ö. fruktar, varit blind därför. Men svårigheter
möta ock, tyvärr, vid genomförandet af uppsatsskrifningen, och jag
är rädd, som sagdt, att dessa bli af ännu betänkligare art. Det
är dessa svårigheter, jag i det följande skall söka något diskutera..
Herr Ö. är själf ej blind för att sådana måste uppstå. Han
sysslar egentligen med en: “om också läraren har tid att rätta
dessa uppsatser, hvilka ju i själfva värket bli lika många
sinsemellan olika temata, som klassen räknar elever, huru skall han
lämpligen genomgå dessa skriföfningar på lärorummet?“ Hr Ö.
tänker sig, att svårigheterna härvid ej skulle bli större, än vid
genomgång af uppsatserna på modersmålet. “Bland felens
mångfald", säger han, “finnes det alltid vissa, som, om de än icke
begåtts at alla eleverna, dock a priori kunna sägas tillhöra
skolstadiets allmänning, och som därför med fördel kunna ge stoff
åt en för hela klassen nyttig lektion. Fel åter af mer eller mindre
unik, speciel natur, berörande syntaxens eller fraseologiens mera
undangömda, jämförelsevis oviktigare delar, skulle naturligtvis
mestadels bli att finna i de kunnigare elevernas skrifböcker; sådana
fel torde ej böra behandlas inför sittande klass, utan lämpligast
och med största gagn bli en privat affar mellan lärare och
lärjunge." Jag tillstår, att jag här icke rätt fattar hr O:s
reson-nemang. Utan tvifvel skulle, om t. ex. en 7: 1 på 20
lärjungar i form af en fransk uppsats behandlat 4 à 5 olika
ämnen, i dessa tjugu uppsatser finnas bockar mot de allra flesta
regler, “grofva" och “fina", i hela franska syntaxen. Bland alla
dessa skulle nu läraren ha fritt val att utvälja några att tala om
— så många han hunne med — men hvilka skulle han då för
hvarje gång taga ? Och vore det ursäktligt att förbigå massan af
de andra, i förlitan på att de i boken gjorda rättelserna skulle
vara tillfylles för lärjungen — d. v. s. l:o att han värkligen på
egen hand skulle studera det rättade temat och 2:o på egen, hand
förstå rättelserna? — Att fel af mer speciel, finare syntaktisk
eller fraseologisk natur mestadels skulle finnas i de bättre
elevernas böcker, kan jag vidare icke inse; de skulle nog i lika riklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
