Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Afgångsexamen och språkundervisningsreformen. II. (E. Edström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Afgångsexamen och språkundervisningsreformen. 165
mån möta, jämte de gröfre, också i de sämres. Och när skulle
slutligen den arme läraren sköta sina privat-affårer i fransk
gram-. matik med sina lärjungar? Jag fruktar att, huru brinnande
hans nit än vore, han finge nog af rättandet och genomgåendet
af ett fåtal omgångar sådana uppsatser, om han gjorde sin sak
samvetsgrant. De timmar, då temat genomgås, äro, under
nuvarande förhållanden, de viktigaste för hela grammatikundervisningen;
härvid lära sig gossarna, om lektionen skötes som den bör,
ovil-korligen det mesta i både syntax, fraseologi och stilistik; men
detta förutsätter nära nog med nödvändighet en enhetlig stil. Jag
har således mycket svårt att tänka mig, att skrifningen på det
högre stadiet företrädesvis och i regeln skulle, såsom hr Ö.
tyckes tänka sig, bestå i fria uppsatser. Men detta hindrar
visserligen icke, att en sådan t. ex. ett par gånger under
terminen kunde förekomma, — då åt genomgåendet ett flertal timmar
finge anslås; förmåga att åstadkomma en god uppsats förvärfvas
ju i själfva värket ej så mycket genom mycket skrifvande af
sådana, utan fastmer genom flitigt studium af språkets litteratur.
Detta hindrar häller icke, att man ju kan tänka sig
abiturient-skrifningen anordnad på detta sätt. Men det fins, dess värre,
andra betänkligheter därvid.
Jag har i min föregående uppsats i ämnet antydt en: att
uppgiften möjligen vore väl lätt. Jag skall här betrakta denna
invändning mot uppsats-skrifningen i samband med ett par andra:
den stora svårigheten att rättvist bedöma kandidaternas fria
uppsatser i jämförelse med hvarandra och den (därmed
sammanhängande) icke mindre stora att kunna få någon allmän norm för
hurudan en sådan fransk uppsats skall vara beskaffad för att
nöd-torftligen kunna godkännas. Nu har man onekligen en sådan,
låt vara att den ej är och ej kan vara så bestämd. Men hvar
skulle man sätta gränsen mellan godkänd och icke-godkänd vid
den ifrågasatta uppsats-skrifningen? Låtom oss med hr O.
antaga, att ynglingen V. “i korta, enkla satser omtalar, när Carl
XII föddes, hvilka som voro hans föräldrar, att han var en tapper
krigare, att han gjorde ett fälttåg mot ryssarne, som besegrades
i flere fältslag, att han själf blef slagen vid Pultava, att han efter
många år återkom till sitt fädernesland och att han slutligen föll
som en hjälte. “ Dessa åtta korta, ytterst enkelt bygda satser,
skrifna på korrekt franska, skulle enligt hr Ö. böra rendera
författaren ett B. Må så vara — fastän jag tänker mig
möjligheten af att en student-kandidat på detta sätt kan slinka igenom
i skrifningen på mycket smä kunskaper; ett historiskt ämne skulle
väl förekomma som oftast; lärde han sig då säkert passé défini af
några i sådan stil vanliga verb, såsom naitre, mourir, vaincre m. fl.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
