Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Auswahl aus der neueren deutschen Litteratur mit Anmerkungen herausgegeben von E. G. Calwagen und K. A. Melin [E. Edström]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
Auswahl aus der neueren deutschen Litteratur, mit
Anmerkungen herausgegeben von E. G. Calwagen und K. A.
Melin. I. Aus Llibecks alten Tagen, Novelle von W. Jensen.
73 s. 8:o -f 7 s. anmärkningar. Stockholm, Hugo Geber.
1 krona.
Att för skolbruk preparera och utgifva en serie smärre, goda
berättelser af i egentligare mening moderna tyska författare måste
vara ett för våra skolor i högsta grad välkommet företag, och
man kan endast förundra sig öfver att ett sådant icke långt för
detta sett dagen. Att elementarskolan först och främst, om
icke rent af uteslutande, bör syssla med de främmande lefvande
språken sådana de i våra dagar skrifvas och talas är en sanning
som på senare tider allt kraftigare framhållits. Huru illa det
emellertid i detta afseende på det hela ännu är bestäldt med
tyskans studium i skolorna, därom kan man få upplysning i
Quousque Tandems revy för i fjol, h. 4 & 5. Man kan dock
nu hysa goda förhoppningar om att tyskans ställning vid våra
lärovärk skall i en snar framtid väsentligen förbättras, och att,
sent omsider, ett slut skall göras på det kolossala och nära nog
obegripliga slöseri med tid och arbete som ännu alltjämt äger
rum, i det att man upphör med studiet af detta språk just då,
när lärjungen, efter att ha arbetat sig igenom det ganska hårda
grammatikskalet, börjat bita i den välsmakande kärnan, — hunnit
just så pass långt, att han med något större intresse kan börja
omfatta språket. Att man ej afklipper dess studium alldeles
tvärt, utan låter det så småningom dö bort genom en timmes
extemporerad läsning i veckan under två års tid, i 6-orna, hjälper
i sanning föga upp saken. De lärare, som haft nöjet läsa tyska
i dessa klasser, veta bäst, huru vemodigt det är att följa denna
långa agoni, utan att få hjälpa, äfven där man ser att man kunde
det! — Undantag gifvas, förstås, men man torde knappast jäfva,
att i regeln lärjungarna nu kunna mer tyska vid utträdet ur
5:te klassen än vid utträdet ur öfre 6:te, — för att nu icke
tala om deras kunskaper vid utträdet ur skolan och i lifvet.
Det sagda gäller närmast latinlinien; på den reala kan tyskan
hjälpligt hållas uppe genom 6-orna med de två timmarna i veckan
och ett tema hvarannan. Men äfven där upphör allt studium af
detta språk med 6:te klassen. Också spelar den ”tema-svenska”
för öfversättningsprof till tyska, som af departementet vid hvarje
mogenhetsexamen in duplo utgifves, en skäligen otacksam och
tragi-komisk roll.
Man kan emellettid, som sagdt, hoppas, att förhållandet
snart blir ett annat: att tyskan, fortsatt fram till studentexamen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
