Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - I Läseboksfrågan [Johannes Almén]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I läseboksfrågan.
327
tvärtom torde ur den poetiska litteraturen komma att hämtas en
betydlig del af hennes innehåll —; utan det är ett suum cuique
frågan hufvudsakligast galler. Vi vilja gifva vitterheten och dess
idkare sitt; men också något åt vetenskapen och dess män. Vi
vilja minska på urvalet ur den vittra litteraturen, emedan vi tro
oss kunna gifva något bättre i stället ur den vetenskapliga. Vi
finna det vara i öfverensstämmelse med skolstadgans bud, att det
vittra elementet i våra läseböcker något makar åt sig för det mera
vetenskapliga, och vi anse nödvändigt och tidsenligt, att den äldre
poesien och prosan lemnar rum för en nyare prosa. Det är
visserligen ett “nytt ämne“ vi sålunda vilja införa; men man har
därför icke skäl att tala om öfver ansträngning; ty det som synes
oss böra uteslutas i de mest använda läseböckerna upptager större
utrymme än de tillägg vi finna i främsta rummet önskvärda.
Då vi vilja, att den vetenskapliga litteraturen skall
representeras i en läsebok, är det också gifvet, att vi anse att
“underrättelser” om vetenskapsmännen böra meddelas i litteraturhistoriska
läroböcker. I detta afseende lämnar G. Glaësons lärobok knappast
något öfrigt att önska; den torde dock vara alldeles för vidlyftig
och passar mera för universiteten. K. Warburgs litteraturhistoria
är enligt vårt förmenande den för allmänna lärovärkens behof bästa
och lämpligaste.
Läsningen af en litteraturhistorisk lärobok, innehållande
förutom biografier en framställning af några estetiska grundbegrepp
samt öfversikter af språkets utveckling, är väl icke direkt
påbjuden ; men vi anse dock en sådan bok nödvändig. Då det nämligen
förhåller sig så, att hos många af våra skalder och andra
författare icke kunna hämtas några för en läsebok lämpliga urval,
men desse dock ega en stor betydelse, kanske större än de, af
hvilka passande stycken kunna erhållas, så blir det just i den
litteraturhistoriska läroboken ungdomen kan få taga en nödig
kännedom om desse litteraturens heroer, hvilka af någon anledning ej
finnas i läseboken representerade. Det gäller också icke få af
våra skalder, om hvilka man kan säga, att det är för ungdomen
mera bildande och nöjsammare att läsa något om dem än af dem.
Hvad särskildt biografier öfver vetenskapsmän angår, äro sådana
synnerligen egnade att för ynglingen göra klart, att “till kunskapen
finnes ingen kungsväg”, att människans storhet icke ligger ensamt
i begåfningen och att det är af arbetet, men icke af —
”Lidners-knäppen” som framgången på studiebanan kan väntas och vinnas.
Lika riktigt som det är, att de svenska läseböckerna upptaga
dé finländske skalderna (t. ex. Runeberg, Topelius), lika befogadt
vore det, att några af Finlands prosaförfattare representerades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
