Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Wenström—Lindgren. Engelsk-svensk Ordbok. [C. G. Morén]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wenström och Lindgren, Engelsk-Svensk Ordbok. 333
kan göras, att medelst det samma ej alla skiftningar i vokalernas
uttal kunna betecknas, förlorar sin kraft, om man besinnar, att
det knapt vid något lefvande språk är möjligt att med tillräcklig
tydlighet beskrifva eller beteckna alla de ljud skiftningar, som i
själfva värket finnas hos dess vokaler, — skiftningar, som måste
höras för att fattas och följaktligen endast muntligen kunna
meddelas”.
Ett intressant och sakrikt inlägg i frågan, däri
artikelförfattaren kommer till alldeles samma resultat, finnes utfördt i
Nya Dagligt Allehanda för den 29/8 89 med titel
”üttalsinlä-randet vid undervisningen i främmande lefvande språk vid de
svenska skolorna” ’.
I fråga om val af uttal, sydengelskt eller nordengelskt, så
har Wenström-Lindgrens ordbok följt det sydengelska eller
London-uttalet, och Nilssons det Nordengelska eller Skottska. Hvilketdera
valet som är att anse för det lyckligaste behöfva vi knappast säga.
Det bör dock erkännas, att uttalsskiftningarna i engelska ord
äro till och med talrikare än i öfriga språk, och det engelska
uttalet ter sig därför ofta rätt vacklande.
Det vida öfvervägande antalet ord medgifver emellertid endast
ett enda uttal. En gräns fins värkligen, som ej får öfverskridas.
Då man i det Nilssonska arbetet betecknar uttalet af verbet
“pro-pliesy® och subst. “prophecy“ på samma sätt, och då man däri
låter sådana ord som “fir“ och “cur“ uttalas som förr och körr,
då är gränsen långt öfverskriden, och uttalsbeteckningen måste
stämplas som afgjordt oriktig. I det Wenström-Lindgrenska
lexikonet finna vi som sagdt det Hunterska sydengelska uttalet troget
och samvetsgrant återgifvet2. Vi böra dock i detta sammanhang
anmärka, att en eller annan oegentlig uppgift förekommer hos W.
& L., t. ex. då det säges att areh i sammansättningar aldrig har
tonen; det är just motsatsen, som eger rum.
I afseende på den typografiska utstyrseln — en högt
beaktans-värd faktor i ett tidsenligt ordboksarbete — framträder det
Wenström-Lindgrenska arbetet såsom ett värkligt mönster, och våra
förut begagnade, både de in- och utländska, kunna härutinnan icke
alls uthärda någon jämförelse.
1 Först när transskriptionssystemet hunnit blifva lika allmänt kändt
och användt i våra läro- och läseböcker som det Walkerska, anse vi
tiden vara inne för våra ordboksarbeten att acceptera det samma.
2 Vi kunna upplysningsvis meddela den glädjande underrättelsen,
att ett arbete med titel “Den moderna engelskans uttal" efter ett
för-bättradt Walkers-system och transskriptionssystemet kommer att utgifvas
af en af våra engelska universitetslektorer jämte tvänne svenska
medarbetare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
