Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Striden om undervisningsfriheten i Frankrike [Teofron Säve] I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Striden om undervisningsfriheten i Frankrike.
351
utveckling.*) Men äfven om detta i viss grad har sin
sanning, och äfven om mycket kan hafva funnits att anmärka
mot det alltför starkt begränsade valet af läroämnen, så torde
dock ett undervisningsväsen, som gifvit Frankrike en så
lysande rad af skriftställare och vetenskapsmän och som
därigenom för långliga tider gjort den franska litteraturen
och det franska språket till tongifvande i hela Europa, ej
böra utan reservation fördömas såsom för sin tid odugligt.
Och visst är, att 1’ancien régime med erkännansvärdt
intresse omfattat sitt skolväsen. Tillfälle att förvärfva
kunskaper och bildning stod öppet för alla. De stora
kyrkomötena, konungarne, biskoparne, de andlige ordnarne och
otålige enskilde hade samvärkat i att upprätta
bildningsanstalter, och vid tidpunkten för revolutionens utbrott egde
Frankrike 21 universitet, 77 tillämpningsskolor och 562 högre
och lägre elementarläroverk. Af 72,000 skolynglingar, som
åtnjöto undervisning i dessa sistnämda, erhöllo 40,000 mer
eller mindre kostnadsfri sådan, under det att för tio år sedan
blott 5,000 voro befriade från skolafgifter i statens skolor
på ett antal af 79,000. För folkundervisningen arbetade
folkskolorna, hvilka i vissa provinser voro lika talrika som
socknarne — inalles 20 till 25.000 på 37,000 församlingar.
Att frukterna af dessa skolors värksamhet ej måtte hafva
varit ringa, framgår af den statistiska beräkning man gjort
med anledning af namnteckningarna på äktenskapskon
trakten, enligt hvilken år 1789 i rundt tal af 100 män 47 och
af 100 qvinnor 26 kunde skrifva eller åtminstone själfva teckna
sina namn. **)
Undervisningen vid elementarlärovärken bestreds af både
andliga och verldsliga lärare, hvilkas aflöning oftast utgick ur
*) Se t. ex. Sclimid, Encyklopädie des gesammten
Erziehungs-und Unterrichtswesens, art. Frankreich.
’*) I departementet Haute-Marne beräknas antalet af dem, som
kunde läsa och skrifva, till 71,8 procent — ungefär samma procenttal
som i våra dagar (72 procent). Taine, La réconstruction de la France
en 1800. (Revue des deux mondes, 15 mars 1889); Albert Duruy,
L’instruction publique en 1789, och L’instruction publique et la
revolution (Revue des deux mondes 1881). — För de uppgifter, som
meddelas här nedan om undervisningsväsendet under den franska
revolutionen, hafva A. Duruy’s arbeten varit den hufvudsakliga källan.
Ett numera bortglömt arbete af svensk man, behandlande
skolväsendet under revolutionen är W. Thanis Franska kyrkans ställning
i förhållande till staten och läroverken sedan revolutionens början, I,
1789-1814, Upsala 1844.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
