Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Striden om undervisningsfriheten i Frankrike [Teofron Säve] I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 Striden om undervisningsfriheten i Frankrike.
skolornas enskilda fonder, som bildats genom donationer.
Folkundervisningen bestreds väsentligen af de talrika andliga
brödraskapen (Frères de la doctrine chrétienne, Ursulines,
Filles de la charité m. fl), ofta af församlingarnas prester,
men stundom äfven af världslige lärare, hvilka då, liksom
förhållandet äfven varit med folkskolelärarne i andra länder,
med sin lärarebefattning förenade klockarens eller
kyrkovak-tarens. Omkostnaderna för folkundervisningen bestredos dels
af brödraskapen, dels af andelar af tionden och de indirekta
skatterna, hvilka sedan urminnes tider blifvit för ändamålet
anvisade.
Emellertid hade fransmännen själfva, därtill påvärkade af
de jansenistiskt sinnade parlamentens uttalanden och af
Con-dillac’s, encyklopedisternas och Rousseau’s skrifter, kommit
till insigt om de fel, som vidlådde deras skolväsen. Detta
framgår tydligt af de cahiers eller riksdagsbesvär, hvilka
valmännen till den i Versailles 1789 sammanträdande
stän-derförsamlingen medsände med de deputerade såsom ett
uttryck för sina önskningar. I dessa cahiers, i presternas ej
mindre än i adelns och i det tredje ståndets, finner man
ofta yrkanden på, att undervisningen måtte göras mera
tidsenligt mera nationel och mera afpassad efter medborgarnes
kunskapsbehof. Den konstituerande nationalförsamlingen hade
alltså, allra hälst som något motstånd från regeringens sida
ej var att vänta på detta område, tämligen fria händer att
efter godtfinnande ordna landets skolväsen. Olyckligtvis
blef församlingens värksamhet med afseende på skolorna
endast destruktiv. Hon förstörde i grund de gamla skolorna,
innan hon kommit till någon insigt om hvad som skulle sättas
i deras ställe. Det är uppenbart, att hon gick till sin
skol-lagstiftning med samma förutfattade åsikter, som hon hade
på alla andra områden, att allt det bestående var odugligt,
men äfven om hon velat bevara åtskilligt af det gamla
skolväsendet, lät detta sig knappast göra, sedan hon börjat sitt
förstöringsvärk med den gallikanska kyrkan. Med kyrkan var
nämligen skolan på det närmaste förenad, enär skolan hade
utgått ur kyrkan och enär undervisningen hufvudsakligen
lämnades af andlige lärare och omkostnaderna för
skolväsendet väsentligen bèstredos ur kyrkliga fonder och
inkomstkällor. Då därför nationalförsamlingen, drifven af
upplysningstidens två hufvudströmningar — voltaireianismen och
rousseauismen — afskaffade tionden och de indirekta
skatterna och slutligen äfven utfärdade den olycksaliga lagen om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
