Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Striden om undervisningsfriheten i Frankrike [Teofron Säve] I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 Striden om nmdervisningsfriheten i Frankrike.
till uppfostringsanstalter af det slag, som nu erbjödos dem
enligt 1795 års lag. Följden blef den, att folkskolorna, där
de värkligen funnos, ofta stodo utan lärjungar.
De officiela rapporterna intyga äfven, huru bedröfligt
allt var stäldt. “Sedan nära sexår“ — heter det i en rapport,
afgifven af en af inrikesministerns byråar till direktorialstyrelsen
— “finnes det icke mera någon allmän undervisning". Och i
en annan dylik rapport får man läsa: “Folkskolorna äro
nästan helt och hållet öfvergifna. Tvenne orsaker hafva
bidragit därtill. Den första är det afskyvärda val man gjort
af s. k. lärare; de äro nästan alltid personer utan seder och
utan uppfostran, som för sin utnämning icke hafva
någonting annat att tacka än en föregifven medborgerlighet
(ci-visme), som ej är annat än glömska af all sedlighet och
anständighet. Den andra orsaken ligger i den allt jämt
existerande styrkan af de religiösa öfvertygelserna, hvilka
la-garne öfver höfvan sårat, och för hvilka dessa lärare
affektera ett skamlöst förakt".
I sådant tillstånd befunno sig revolutionstidens folksko
lor. Lärovärken för den högre undervisningen voro föga
bättre. Bäst lyckades man med de högre specialskolor och
till-lämpningsskolor, som afsågo ett bestämdt praktiskt syfte och
som lämnade undervisning i matematiska, militära-och tekniska
ämnen, såsom t. ex. VÉcole polyteclmique. Att åter nöjaktigt
ordna den sekundära undervisningen, det förmådde
direktorialstyrelsen ej. Till lokaler för de nya centralskolorna tog man
gamla klosterbyggnader, indragna emigrantherrgårdar och
forna elementarlärovärkshus, men på kompetenta lärare
saknades tillgång, och till att aflöna dem man lyckades anskaffa
saknades penningar. Undervisningen led af bristen på
metoder; den fullständiga frihet, som eleverna hade att välja
kunskapsämnen, omöjliggjorde all enhet i undervisningsplanerna;
någon skoltukt fans ej, och de styrelser i departementen,
som hade att öfvervaka skolorna och hvilka tillsattes af
jakobinska valmän, saknade all kompetens därtill. Allmänheten
förlorade från första stunden allt förtroende för dem. Att
undervisning i religion var bannlyst från dessa skolor, väckte
flerestädes mycket missnöje. Lärjungen kunde få höra en
vacker sentens efter Seneca eller Marcus Aurelius men aldrig
ett ord efter Kristus, och föräldrarna, som väl erinrade sig de
gamla nu så förkättrade skolorna och Henrik IV:s
skolreglemente, enligt hvilket gossen skulle i skolan icke blott
bibringas kunskaper för sitt blifvande lefnadskall, utan äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
