Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Striden om undervisningsfriheten i Frankrike [Teofron Säve] I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Striden om undervisningsfriheten i Frankrike. 359
danas till en god kristen, en god son och en lojal undersåte,
sågo med oro den moderna undervisningen i “republikansk
moral" och “romersk visdom". Men äfven den romerska
visdomen fick ej läras utan begränsning. En Cicero och en
Se-neca hade skrifvit om själens odödlighet, och en Cato hade
studerat Platons Phaidon kort innan han gaf sig det dödande
hugget, men den franske elementarläraren var förbjuden
att vidröra ett sådant ämne. Vakade de departementala
jakobinskt sinnade myndigheterna ej öfver annat, nog vakade
de öfver undervisningen i den republikanska sedeläran, och
till henne hörde ej dogmen om själens odödlighet och om ett
lif efter detta. Robespierre på sin tid hade åtminstone trott
på ett högsta väsende, men direktorialstyrelsens män hade ej
kunnat höja sig så långt.
“Medborgare" — skrifver inrikesministern Quinette till
en lärare, som synes haft att undervisa i “morale
republi-caine" — “jag har låtit mig föreläggas edert bref af den 21
sistlidne vendémiaire jämte de kollegiehäften, som blifvit
dikterade för edra lärjungar under år VI. Jag bör säga eder,
att jag är mycket ledsen öfver att ni formelt uppstält den
satsen, att de naturliga lagarne icke skulle vara
obligatoriska utan under förutsättning af själens odödlighet och straffen
och belöningarna i ett kommande lif. Jo, de skola vara,
och de äro det genom naturens egen auktoritet, hvilken är
sådan, att en människa alltid skadar sin värkliga lycka, när
hon handlar mot en sund morals föreskrifter. Att för öfrigt,
då dogmen om ett kommande lif icke lämpar sig för en sträng
bevisning, på den endast stödja alla våra plikter, det är att
bygga hela moralen på en osäker grund. Jag ålägger eder
tvärtom att visa edra unga män, att deras lycka i denna
världen beror på fullgörandet af deras plikter och på deras
lydnad för förnuftets utslag."
Men äfven den samtida spiritualistiska filosofien
fördömdes, då dess satser kommo att sammanfalla med den .positiva
religionslärans. “Medborgare", skrifver samme minister till
en lärare i “allmän grammatik" i Pau, “jag har mottagit
edert bref af den 15 sistlidne fructidor jämte medföljande
fem kollegiihäften. Jag har delgifvit dem åt
undervisningsrådet. Rådet har sett detta arbete med mycket intresse.
Emellertid har det gifvit anledning till några reflektioner,
af hvilka jag bör låta eder få del. Först och främst har
rådet, uttalat sin ledsnad, öfver att ni gifvit eder afhandling
i begreppslära (idéologie) den form, som Condillac gifvit åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
